Det är för all del inte första gången vårdpersonal har funnit skäl att gå i taket. Det är höggradigt stressiga arbeten som kräver väldigt mycket av de anställda och regionen är inte alltid den allra bästa arbetsgivaren. Men den här gången är det inte delade turer, brist på raster eller indragna semestrar som fått knivarna att slipas. Det är brist på parkeringsplatser.
När anställda presenterar problemet för Kuriren ligger fokus på tillgången till motorvärmare, men mellan raderna framkommer även att det är brist på parkeringsplatser generellt. Anställda hänvisas till att skaffa platser att ställa bilen på eget bevåg.
Tillträdande regionråd Anders Öberg (S) förklarar att regionen måste vara en attraktiv arbetsplats och att han ska göra sitt yttersta för att förstå var hindren finns. Han skulle ju kunna börja med sitt eget parti.
Socialdemokraterna i Luleå har gjort stora insatser för att göra tillvaron svårare för bilförare. Hela Kronandalen blev ett slags experiment kring idén om en så bilfri tillvaro som möjligt, vilket väl inte har fallit ut särskilt väl så här långt. Folk som ska bygga fastigheter har uppvaktats av personer från kommunen med uppmaningar om att bygga så få parkeringsplatser som möjligt och allra helst skulle väl centrum bli en helt bilfri zon. Risken för det senare har inte direkt minskat i och med att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tagit plats i kommunledningen.
Politiska visioner till trots behövs dock bilen. Det är långt ifrån bara personal vid Gammelstad hälsocentral som tar bilen till jobbet. 1,7 miljoner svenskar gör det varje dag. Bilen är lika grundläggande för Sveriges välstånd och välmående som gruvorna och skogen är. Men det är viktigt att komma ihåg att den även är mycket mer än så.
En del särskilt ociviliserade regimer förbjuder kvinnor att köra bil. Det är ingen slump. En bil innebär rörlighet och därmed även frihet. Den gör att vi kan leva meningsfulla liv överallt i detta underbara men långa och glesa land. Det blir möjligt att ta sig till och från arbetet, att skjutsa barn till fritidsaktiviteter och kompisar och att delta i förenings- och kulturlivet. Eller varför inte bara möjligheten att kunna andas ut över en kopp kaffe på något av stans kaféer.
För många, inte minst de anställda vid hälsocentralen i Gammelstad, är inget av detta möjligt utan bilen. Ändå behandlas den konsekvent av vissa partier som en lyxvara eller som ett bevis på lättja och bristande solidaritet. I själva verket är den en förlängning av oss själva. Att vara emot bilen är att vara emot människan.