Att människor lämnar sina positioner är inte konstigt. Att någon går med bara två månader kvar på förordnandet tillhör däremot ovanligheterna. Enligt tidigare tradition har snarast allt under dryga året ansetts så kort tid kvar att det inte setts som motiverat att lyfta bort någon i förtid. Oavsett hur missnöjd regeringen varit. Det här är en tydlig markering.
Samtidigt har saker med Thornberg skavt. Efter relationsdramat mellan NOA-chefen Mats Löfving och Linda Staaf tillsatte Thornberg Runar Viksten att reda ut det hela. Trots att Thornberg lämnat skiftande uppgifter om sin kännedom om affären friar utredningen honom från ansvar.
Likadant var det när Thornberg som dåvarande säpochef tillsatte Viksten för att reda ut säkerhetspolisens agerande i samband med terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. Thornberg friades.
Såhär i backspegeln går det också att få känslan att polisen med Thornberg i spetsen gått föregående regeringars ärenden genom att hävda att det går åt rätt håll med brottsligheten. Trots att verkligheten länge visat på det motsatta.
Det här blir inte bättre genom att utse en annan politruk. Det är svårt att förstå regeringens fäbless för Petra Lundh och hennes medarbetare. I våras gjorde regeringen henne till Hovrättspresident. I somras utsåg regeringen henne till utredare för en ny straffrätt och nya straffskalor. Detta skulle presenteras 31 juli 2025. Nu blir hon som sagt rikspolischef.
2019 hemställde Lundh till den dåvarande rödgröna regeringen att kraftigt utöka användningen av hemliga tvångsmedel. Sådana har givetvis ibland nytta men Lundh gick alldeles för långt. Inte minst ville hon att grovt jaktbrott skulle omfattas av den nya utökade, hemliga övervakningen. Hon försökte alltså retroaktivt legalisera den olagliga avlyssningen av jägaren och näringslivsprofilen Karl Hedin.
Att så tydligt ha tagit ställning för övertrampen i Hedinfallet är ingen bra merit för den som ska chefa över en myndighet med våldsmandat. Lägg därtill att hon saknar polisiär erfarenhet.
Hur hamnade regeringen så snett? Det ligger ju i det moderata DNA:t att värna medborgarens rätt gentemot statsmakten. Gunnar Strömmer är dessutom den justitieminister med störst rättspatos på decennier. Innan han blev minister ägnade han många år åt att kämpa mot fogdevälde och bristande rättssäkerhet. Han borde veta bättre.