Ledare: Påtaglig risk att 2021 blir en ordentlig besvikelse

God fortsättning på det nya året! Jag hoppas att ni fick ett trevligt nyårsfirande. Det var sannerligen speciellt.

I Umeå noterade jag att det var en påtagligt hög uppslutning kring att vänta med fyrverkerierna till tolvslaget. Fortfarande fem minuter i tolv var det bara någon enstaka pjäs som skickades upp. Men så snart klockan slagit och nyårskyssandet var över brakade det loss. Det var som att alla bestämt sig för att ta det säkra före det osäkra och verkligen vänta ut 2020 helt innan det firades ordentligt.

Nära nog alla medier – traditionella, alternativa och sociala – har en tid fyllts av förväntningar på det år som nu just har inletts. Det är inte utan att jag blir aningen orolig. Det kan tyckas självklart att 2021 kommer att bli bättre än 2020, och det med råge. Förhoppningsvis blir det så också.

Men det kan också sluta annorlunda. Den stora risken är naturligtvis att vi inte blir av med pandemin under året utan att den fortsätter. Det stora orosmomentet är att vaccinationen går smidigt över hela världen men att det visar sig ge ett myckethändigt skydd mot någon av de mutationer som nu börjat spridas. 

Det vetenskapliga och industrilogistiska arbete som ligger bakom det rekordsnabba framtagandet av flera fungerande vaccin mot covid-19 är en bedrift av herkuliska proportioner. Det visar såväl vikten av privata företag som möjligheterna som finns i offentlig-privat samverkan om den används korrekt.

Men om det är vad som krävs, mäktar vi med att göra det igen? Medvetna om att kanske inte heller den insatsen är tillräcklig? Förhoppningsvis, och givet det inverkan coronan har haft på våra samhällen dessutom sannolikt, gör vi det. Men det är inte självklart, och framför allt så finns det en gräns, för vår ork men också för hur länge nästan allt fokus kan läggas på coronan. 

Detta är dock bara ett scenario, så behöver det inte alls bli. Frågan är dock om 2021 kan leva upp till förväntningarna även om allt går enligt plan. Många synes inställda på att 2021 inte bara ska ta oss tillbaka till något slags normalläge utan också kompensera för allt som vi gick miste om under förra året. Det första är fullt tänkbart. Det andra mindre så.

Till att börja med dröjer det tills saker blir som de var. Återhämtning tar tid, även i bästa fall. Alltför höga förväntningar riskerar nästan ofelbart att leda till besvikelse. Många verkar inställda på att ta igen så mycket resande som möjligt så snart som det bara går. Överflöd kan ju vara ett sätt att fira livet, det ska inte förnekas. Men hellre än att sikta på sju utrikesresor med ett stort entourage kanske någon resa och möjligheten att umgås ordentligt med andra kan räcka. Och att kunna gå i affärer igen, bara för att man vill titta lite.

Just att gå i affärer bör vi dessutom ta oss an entusiastiskt när möjligheten ges. Många verksamheter är på fallrepet men försöker hålla ut tills vi kunder kan återvända.

2020 var många saker. Främst pandemins år, men långt ifrån enbart. Det hände mycket gott även det gångna året, både på samhälls- och individnivå. Somt stort, somt smått. Det är dock värt att komma ihåg detta också, vid sidan av minnet av allt det hemska. Gör vi 2020 till en ondskefull parodi och förväntar oss att 2021 ska bli en antites till detta är det lika bra att ge upp nu. Det kan inget år leva upp till, med mindre än ett gudomligt ingripande.

Så se fram emot 2021. Men lägg förväntningarna på en rimlig nivå. Mycket kan och kommer säkerligen att bli bättre. Annat, tja, vi får väl se.