EU-kommissionen har de senaste åren, i en tilltagande radikaliseringsprocess, presenterat alltmer huvudlösa förslag. Trots att kriget i Ukraina visade på nödvändigheten i en stabil, och gärna hög, livsmedelsproduktion forcerade kommissionen igenom halverad användning av växtskyddsmedel. Något som kommer leda till radikalt minskad livsmedelstillgång. Halverade skördar är inte en omöjlighet.
Förslaget som det röstas om i dag handlar om att till år 2030 återställa naturen på 20 procent av unionens hela yta, både land och hav, till hur den såg ut ungefär vid tiden för Kol- och stålunionens bildande. Till 2050 ska denna areal ha vuxit ytterligare. Utvecklingen ska inte bara bromsas, den ska backas.
För Sverige blir det ännu värre. För att kunna återställa något måste man bestämma till vad. De flesta EU-länder har valt hur naturen såg ut det år de gick med i unionen. Sverige har valt att jämföra med mitten av 1800-talet. När andra länder ska kompensera naturen för några decenniers mänskliga framsteg och utveckling ska Sverige backa samhället 200 år. Det är en helt annan värld.
Enligt beräkningar från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen landar kostnaden på mer än 200 miljarder kronor. Vi kommer behöva skapa minst 2,5 miljoner hektar naturskog, mycket på vad som idag är åkermark, och sedan ta den ur produktion. Till exempel måste vi öka mängden bokskog i södra Sverige rejält. Ytterligare nästan en miljon hektar skog måste undantas från skogsbruk.
Samtidigt som vi på vissa håll anlägger skog måste vi på andra håll fälla den för att restaurera cirka en miljon hektar betesmark och äng som sedan måste betas. Tyvärr förbjuder EU:s avskogningsdirektiv försäljning av köttet från de djur som ska beta dessa marker.
Det kan inte vara så här. Lagstiftning ska inte vara som filmen Plankan. I synnerhet inte givet de allvarliga och omfattande konsekvenserna. Tillgången på produkter från jord och skog kommer minska radikalt och BNP kommer falla. Ingen vet hur åtgärderna ska finansieras, om de ens går att genomföra, och förslaget innebär långtgående inskränkningar av äganderätten för främst landet jord- och skogsbrukare.
Innan valet lovade Ulf Kristersson (M) att ”Sverige ska kämpa för det svenska skogsbruket i EU – och stå upp för att beslut som rör skogen och hur den brukas förblir en nationell angelägenhet”. Det är dags att hålla det löftet.