Ledare: Bättre hjälp till våldsutsatta kvinnor

Ett skäl till att det är svårt att lämna en våldsam relation är att det kan vara livsfarligt. Riskerna för grovt våld ökar då den våldsutsatta lämnar eller försöker lämna. Majoriteten av alla mord i nära relation sker också då. Samtidigt kan det vara lika farligt att stanna. Detta sätter många kvinnor i en omöjlig sits.

Nyligen meddelade justitieminister Gunnar Strömmer (M) och jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) att regeringen vill se över reglerna vid bodelningsprocessen och betänketid vid skilsmässor. Det är inte ovanligt att en våldsam partner utnyttjar den lagstadgade betänketiden om 6 månader för skilsmässa, eller ser till att en bodelningsprocess drar ut rejält på tiden.

Förändringarna är välkomna. Lägg därtill de nya reglerna som sedan juli i år stärker det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta kvinnor, och gör det lättare att överta ett hyreskontrakt samtidigt som den som utövar våld slängs ut. I april trädde dessutom ett nytt regelverk i kraft som innebär minimikrav och tillståndsplikt för den som driver skyddat boende.

Sammantaget visar detta att systematiskt arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor ger effekt, även om det tar tid. Den väg som stakats ut av ideella krafter, som startade landets första kvinnojourer, uppmärksammas äntligen av lagstiftaren. Utsatta kvinnor ska ha rätt att mötas på ett professionellt sätt där man med stöd i forskning erbjuder hjälp som gör skillnad. Kvinnors rätt till liv och frihet ska inte bara vara en fråga för civilsamhället, utan stärkas upp av regering och myndigheter med tuffa krav, som gärna får höjas över tid.

En sista pusselbit gäller barnen, som i alltför många fall tvingas till umgänge med den våldsamme partner som mamman flytt ifrån. I slutet av månaden behandlas lagförslag för att barnets rätt att skyddas mot våld tydligt ska gå före en förälders rätt till umgänge. Det är inga lätta bedömningar i tvister där ord står mot ord. Likväl måste de göras.

Men en sak är att klubba lagar i riksdagen, en helt annan att implementera dem och se till att de får rätt genomslag. Här krävs att aktörer på alla nivåer, från domstolar till kommuner och regioner, säkerställer både utbildning och kompetensutveckling. Och att den som misstänker att någon i ens närhet är utsatt för våld, agerar och ställer frågan.