Finns det något värde i att kommunen snabbt som attan drar på sig spenderbyxorna med full fart eller är det mest ett exempel på att kommunen fortsätter att göra det den är riktigt bra på: att göra av med pengar?
Luleå kommuns kommunikationschef Elisabeth Ennefors säger till Kuriren att bara medieexponeringen har varit värt pengarna. Att det skulle vara omöjligt att uppnå en sådan effekt med en vanlig annonskampanj för samma summa. Det är ju egentligen väldigt lovande och borde innebära att man kan kapa den vanliga annonsbudgeten med 900 000. Vem vet, kanske kunde man rent av dra in en kommunikatörstjänst permanent? Det vore ju en välgärning utöver det vanliga.
Det går förstås att fråga sig hur man mäter det där. En del av det torde vara uppmärksamhet som ändå hade tillfallit Luleå tack vare hockeyguldet. Men eftersom man gjorde det publika firandet så blev det uppmärksammat.
Mer eller mindre samma fråga måste ställas om ökningen för handeln. Ennefors säger att det därför var pengar som gick tillbaka till Luleåborna. Det är ju nästan rent nonsens. Visst ökade givetvis handeln i samband med firandet eftersom 15 000 Luleåbor hade släpat sig ut på stan. Och de gjorde naturligtvis av med en del pengar. Men är det verkligen främst pengar som inte hade spenderats i kommunen ändå? Det verkar osannolikt. Till stor del lär det handla om att man koncentrerar en hel del kommers till en viss dag, snarare än att det är en generell ökning.
Samtidigt kan det förstås göra detsamma. Det var rätt att ta beslutet att fira guldhjältarna i såväl basketen som hockeyn. Självklart var det det. Och det är synd att kommunen känner att den inte kan motivera det hela annat än med väldigt krystade marknadsekonomiska krumbukter.
Idrott är viktigt. Luleå BBK är en monolit i Basketsverige. På tolv år har de blivit svenska mästare nio gånger. Det är ju ofattbart. Vilka hjältar! Och Luleå hockey är, på gott och ont, mer av en Luleåikon än kranen i Södra hamn. Så mycket kärlek och identitet som har gått in i det laget från läktare och krogar under åren.
De här lagens framgångar är värda att fira, och faktiskt även med lite offentliga pengar, eftersom de är en del av Luleå och en del av folket som bor här. Deras framgångar är våra framgångar. Och om inte annat visar väl att 15 000 människor trängde ihop sig i Södra hamn att det verkligen var till för att ge Luleåborna en möjlighet att uttrycka sin glädje. Väl värt det.