Under Almedalsveckan arrangerade Jernkontoret seminariet Stål, säkerhet och stormakter – industrins betydelse i ett nytt världsläge. Bakom den gemytliga kulissen skymtades risktaganden med Sveriges stål och säkerhet.
Seminariet inleddes med en presentation av Tobias Billström (M) – tidigare utrikesminister, i dag konsult. Billström målade upp ett mörkt världsläge med nya hot och risker. Med detta underströk han stålets avgörande betydelse för försvaret.
Därefter tog stålbolaget SSAB:s vd Johnny Sjöström vid. Enligt honom kan SSAB hantera nuvarande utmaningar med amerikanska tullar och ökade energipriser. Företaget har produktion i USA och verksamheten i Sverige har inte drabbats lika hårt av kostnaderna som konkurrenterna i Europa.
Vad han sa om framtiden var oroväckande. SSAB hade haft besparingar som skulle kunna ha köpt stora delar av ståljätten ArcelorMittal. Men i stället har man lagt allt på nya elektrostålverk för fossilfritt stål.
Investeringen om femtiotalet miljarder översteg det justerade rörelseresultatet nästan tio gånger. Trots att pengarna tar ett decennium att betala tillbaka, fick gröna krediter och klimatpolitiska morötter och piskor bolaget att ta det stora hoppet. När beslutet om full omställning fattades satsade man hus och hem på klimatpolitiken.
Sjöström poängterade att bolaget nu är beroende av politiska styrmedel. SSAB:s nya affärsmodell kollapsar om EU ändrar klimattullar och utsläppskostnader. Utan dem kan man inte konkurrera med sina nya produkter. Därmed kopplas Sveriges stål till den europeiska klimatpolitiken, vilket är en stor risk för SSAB.
Med Northvolts konkurs och LKAB:s slopade vätgassatsningar som elefanter i rummet steg riksdagsledamöterna Mats Green (M) och Katarina Luhr (MP) upp på scenen. Green poängterade att regeringen Kristersson vill förankra politiken i verkligheten. SSAB:s beslut undvek han artigt nog att kritisera, men liknande risktagande uppmuntrades inte av borgerligheten.
Luhr å sin sida verkade nöjd med resultatet av den rödgröna industripolitiken. Hon ifrågasatte regeringens satsning på fossilfri baskraft och menade att mer vindkraft borde byggas i stället. Greens påpekande om att vindkraft inte kan planeras och att företag som SSAB behöver en jämn elförsörjning föll platt. Flexibilitet på elmarknaden var lösningen, kvittrade Luhr, som ansåg att samhället bör anpassa sig efter elsystemets nycker och inte tvärtom.
Jernkontorets seminarium illustrerar hur den gröna industripolitiken förvrider näringslivet. Det som en gång var stabila verksamheter är idag underställda gröna lån och politisk välvilja. Så här ser det ut när den rödgröna politiken tillåts ta kontrollen över näringslivet och upprustningens materialförsörjning.