Ofta med noll sakkunskap och låg eller ingen koppling till trakten, men med desto större säkerhet och brinnande övertygelse att folk utanför städerna måste ändra sig, skärpa sig eller helst bara sluta.
Det här är ett återkommande mönster. Oavsett om det gäller vargjakt, hur mjölkkor ska hållas på sommaren, ståndortsanpassning i skogen eller vilka växtskyddsmedel som bör användas för att bekämpa rapsbaggar vet stadsborna på Facebook bäst. Det har mer än en gång framförts krav på att förbjuda jordbruk.
Särskilt tydligt blir det i kommentarerna till landsbygdsminister Peter Kullgrens (KD) inlägg i sociala medier. Varje gång han försöker göra något som faktiskt efterfrågas av människor som lever och verkar utanför storstäderna, fylls hans flöde av arga kommentarer – ofta från personer som varken påverkas av besluten eller verkar ha någon insikt i vad de handlar om. Varför är de så upprörda? Och varför är det så viktigt att detaljreglera andra i frågor man själv uppenbart inte behärskar?
Intressant ser vi inte samma rörelse åt andra hållet. När stadsbor klagar över indragna busslinjer eller att folk talar högt i mobilen i tunnelbanan mobiliserar inte landsbygden. Det närmaste man kan komma är någon spydig kommentar om att det kanske vore bra för folk i stan att prova på verkligheten ute på landet ibland.
Vi accepterar inte att andra yrken eller grupper behandlas på samma sätt. Ingen skulle komma undan med att läxa upp en kirurg eller pilot utan relevant kunskap.
Men när någon som aldrig satt sin fot på en åker försöker läxa upp yrkesverksamma om pyretroidresistens hos rapsbaggar, förväntar de sig att tas på största allvar. I bästa fall baseras argumenten på några avsnitt av Mandelmanns gård, men oftast rör det sig bara om ogrundade känslor och föreställningar.
Det verkliga problemet är inte att folk i stan har åsikter, utan att de åsikterna ges oproportionerligt stor tyngd – i media, i myndighetsvärlden och i politiken. När urbana känslor från kommentarsfält på detaljnivå får styra regelverk för jordbruk, jakt och landsbygdsliv skapas politik som varken är rättvis eller hållbar.
Man behöver inte bo på landet för att förstå det. Men man behöver i alla fall förstå att man inte vet allt bara för att man har starka känslor. Respekt för andras kunskap, villkor och livsval borde vara självklart. Även om man bor i stan.