Ledare: Sundqvists agerande är oacceptabelt

De privata skogsägarna är i mångt och mycket landets ryggrad. De förvaltar natur, en historia och en industri – allt på samma gång. Så har det varit länge i Sverige och det ska vi vara glada över. Ändå inträffar det titt som tätt att myndigheter nästan helt saknar förståelse för deras verklighet. Det är direkt skadligt.

Ändå framställs det i TV4:s Kalla fakta som ett problem att Herman Sundqvist inte bara äger skog utan också att han under sin tid som gd för Skogsstyrelsen har köpt mer skog. Det framställs som en påtaglig jävssituation då han skulle ha lättare att få igenom avverkningar. Teoretiskt är det förstås en möjlighet, men det går inte väl ihop med bilden av verksamheten på Skogsstyrelsen.

Kalla fakta verkar snarast mena att Sundqvist är skadlig för miljön eftersom han som gd har arbetat för att bruket med nyckelbiotopsinventering ska upphöra. Det är dock en kontroversiell verksamhet som varit hårt kritiserad, bland annat för att vara ineffektiv och inte tillräckligt rättssäker.

Det vet landets många privata skogsägare och det är ett perspektiv som behövs även hos myndigheterna. Den förståelse för frågorna som man får genom att äga skog går inte helt att läsa sig till. Det är i grund och botten bra att det är en skogsägare som leder Skogsstyrelsen.

Inte heller är det ett problem att Sundqvist haft korrespondens med en skogslobbyist som ville att myndigheten skulle agera efter SVT:s undermåliga dokumentärserie Slaget om skogen. Huruvida Skogsstyrelsen gjorde rätt som rättade SVT beror på att man har rätt i sak. Myndighetens uppgifter användes på ett felaktigt sätt, det behöver påpekas för att vårda allmänhetens förtroende.

Vad som däremot förtjänar skarp kritik är att Sundqvist valt att sköta delar av sin korresondens som gd via sin privata e-post. Det ska han inte göra. Och gör han ändå det saknar han rätt att radera mejlen efteråt, vilket han gjort. Det fungerar precis som om det gjorts via hans offentliga e-post.

Att myndighetspersoner på detta sätt väljer att försöka kringgå offentlighetsprincipen är ett odemokratiskt otyg och visar på en bristande respekt för uppdraget och för allmänheten. Sundqvists agerande lär rendera kritik från JO, men agerandet förtjänar egentligen ett hårdare straff än så. 

Sundqvist är långt ifrån ensam om att privatmejla i tjänsten, och det bör slås ned på mycket hårdare.