Vem bryr sig egentligen om att en viss vapentyp inte längre får användas vid jakt? Det är en nischfråga skulle nog de flesta tycka, inklusive Tidö-regeringen som vid en presskonferens i dagarna annonserade sitt förslag att tvångsinlösa jaktvapen. Men frågan är mycket större än så – det handlar om principer.
Först, den för politiker så besvärande, principen att hålla sina vallöften. Att inte basera vapenlagstiftning på godtycklighet eller vapens utseende, var uttalade vallöften från såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna.
De andra principerna som den borgerliga regeringen nu är beredd att skottrensa och slänga bort är dock långt mer allvarliga. Det handlar om grundläggande rättsprinciper – gynnande förvaltningsbeslut och äganderätt. Det är därför viktiga principiella frågor som berör alla medborgare, inte bara vapenägare.
Ett gynnade myndighetsbeslut kan normalt inte återkallas – medborgarna ska kunna lita på att statens beslut står fast. Undantaget är om den enskilde lämnat oriktiga uppgifter vid sin ansökan, eller om en licensinnehavare blir olämplig genom att begå brott eller av medicinska skäl.
Genom att konfiskera vapen från vapenägare med giltig licens som inte gjort något fel, öppnas dörren för att beslagta annan privat lös egendom från en grupp medborgare som inte har gjort något fel. Det strider mot regeringsformen och mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Förbudet är hjärngymnastik av högsta klass och signalerar förakt mot Sveriges samlade jägarkår. Jägare får två år på sig att sälja vapnet eller omvandla sin licens till en målskyttelicens annars konfiskeras det. De är alltså inte betrodda med vapnet för jakt, men om det står målskytte på deras licens istället för jakt då blir de betrodda igen, med samma vapen.
Tidöpartiernas representanter såg högst besvärade och inte lite vilsna ut på sin egen presskonferens. Det är inte så underligt eftersom de dels inte lyckats presentera någon giltig anledning till beslutet att förbjuda vissa vapen för jakt, dels inte själva riktigt vet vad det egentligen är de vill förbjuda. De pratade sig därtill varma om svenska jägare och sportskyttar som ansvarsfulla och påpekade att kriminella inte får sina vapen från dem.
Det är tydligt att de andra ändringarna i vapenlagen som presenterades var tänkta att kompensera detta intrång i jägarnas privata äganderätt. Och där finns några bra åtgärder även om regeringen fortfarande ska återkomma med detaljer i flertalet av frågorna. Femårslicenserna inte minst, där Polismyndigheten ska bedöma innehavarens behov var femte år. Det låter mer som ett namnbyte än ett ordentligt avskaffande. När detaljerna faktiskt presenteras går det att bedöma om dessa förändringar lever upp till Tidöpartiernas vallöften om förenklingar och förbättringar för laglydiga vapenägare.
Under tiden bör regeringen se sig i spegeln och fundera på ifall det är förenligt med borgerlig politik att förbjuda någonting som bevisligen inte är något problem. Högerväljare riskerar att välja soffan.