Det är ett talande exempel på den enorma, ofta underskattade, genomslagskraft som dansbandsmusiken har haft i Sverige. Den har inte växt fram med hjälp av kulturpolitiska subventioner, utan genom anpassningsförmåga, hårt arbete och ett osvikligt entreprenörskap.
Regeringens förslag att sänka momsen på danstillställningar från 25 till 6 procent är ett välkommet, om än sent, erkännande av en kulturform som länge behandlats styvmoderligt. Det är ett steg mot att likställa villkoren med andra kultur- och nöjesarrangemang, som konserter och teater. Men det mest anmärkningsvärda är inte att förslaget äntligen kommer, utan att dansbanden, trots denna orättvisa "straffmoms", på egen hand har lyckats överleva och till och med frodas. De utgör, utan tvekan, Sveriges mest kommersiella musikgenre.
Dansbandens framväxt och historia är en berättelse om motståndskraft. Från 60-talets resande orkestrar i folkparker och bygdegårdar, till 70-talets glansdagar med färgsprakande kostymer och ett spelschema som täckte hela landet. När discovågen kom parerade man skickligt. De har överlevt torkan genom mediala öknar, där Nygammalt och senare Café Norrköping och Bingolotto utgjorde sällsynta oaser av exponering. Bert Karlssons Marianne Records i Skara blev en motpol till Stockholmsdominansen och visade att folklig musik minsann hade en given plats på såväl marknaden som i folkhemmet.
Det vallfärdas till dansbanorna, från Malung till Ölandsveckan. Husbilskaravaner rullar sommartid kors och tvärs genom landet, fyllda med förväntansfulla familjer, par och vänner. Det är en social gemenskap med en motionsform och en flykt från vardagen. Dansbanden har blivit en djupt rotad del av det svenska kulturarvet, skapad underifrån, av eldsjälar och en trogen publik.
Regeringens momsförslag är därför inte bara en fråga om en fördröjd ekonomisk rättvisa som, utan också ett erkännande av en folkrörelse och en betydande kulturnäring. Det handlar om att ge dessa kulturentreprenörer, som ofta driver sina band som småföretag och turnerar outtröttligt, rimligare och mer konkurrensneutrala villkor. Att de har klarat sig så länge på egen hand, trots motgångar som pandemin då de innovativt streamade spelningar, är ett bevis på deras okuvliga anda och musikens starka dragningskraft.
Så till regeringen, säg inte nej till att sänka dansbandsmomsen, säg kanske, kanske, kanske.