Kommunstyrelsens arbetsutskott har ställt sig positivt till att införa ett ungdomsfullmäktige, ett forum där ungdomar kan göra sina röster och tankar hörda och där politikerna kan skapa sig en bättre uppfattning om vad dessa mytomspunna varelser faktiskt tänker och tycker.
Förutsatt att kommunfullmäktige också ställer sig bakom förslaget är planen att man under 2025 och 2026 ska bedriva det här ungdomsprojektet för 900 000 kronor.
Liberalerna har drivit denna idé under lång tid och är nu mycket upprymt. Gruppledare Thomas Söderström har förstås rätt när han skriver på Facebook att kommunen "har näringslivsrådet, pensionärsrådet, tillgänglighetsrådet, invandrarrådet, och vi för dialog med landsbygden, föreningar och andra viktiga samhällsaktörer", men inte med ungdomarna.
Det är märkligt att bry sig om att ta reda på vad alla grupper tycker utom ungdomar. Nackdelen med att alla dessa konstruktioner är förstås att det är lätt att tro att ett litet urval ur en målgrupp är representativ för hela den stora gruppen. Men det är också svårt att hålla förväntningarna nere.
Poängen med dessa råd är inte att anpassa politiken utifrån dessa synpunkter utan att få en aningen bättre idé om hur förslag mottas och eventuellt anpassa sig något. Åtminstone framåt.
Att man inte heller har någon uppfattning om hur detta arbete ska bedrivas är förstås också oroande. Nog för att detaljer inte är lämpade att beslutas i politiska församlingar. Men det kan göras på så många olika sätt att risken är uppenbar att det finns så många olika förväntningar enbart från politiken att få blir nöjda.
Mer troligt är dock att ungdomarna inte blir nöjda. Bara namnet ungdomsfullmäktige är smått vilseledande. Det ger sken av att deltagarna kommer att vara inblandade i att forma politiska beslut – vilket förstås inte är fallet. Inte sällan blir ungdomar snabbt desillusionerade av politiken eftersom de snabbt inser att man inte får som man vill bara för att man är engagerad.
Socialdemokraterna i Luleå har också en stolt tradition av att vara villig att finnas till i närheten av folk som berättar vad de vill utan att nödvändigtvis vara intresserade av att lyssna. Från företagsklimat till skolstruktur har man sett samma sak om och om igen.
Politiken har redan svårt att attrahera ungdomar. Ger man dem sken av att man vill involvera dem i besluten och sedan bara ignorerar vad de säger riskerar man att göra mer skada än nytta.