I debattartikeln föreslår S därför inrättandet av en matpriskommission, ökad konkurrens mellan grossisterna, att det ska bli lättare att etablera butiker samt tydligare prisjämförelser. Man vill även höja både barnbidraget samt bostadstillägget till barnfamiljer och pensionärer. ”Vanligt folk ska ha råd att leva, inte bara överleva”, avslutas debattartikeln.
Men S plötsliga omsorg om hushållens ekonomi är både genomskinlig och opportunistisk. När elpriserna rusade för några år sedan var Socialdemokraternas svar till de som hade ont i magen över att inte kunna betala elräkningen att tilläggsisolera huset samt att de höga priserna var ”en viktig signal”.
S vill dessutom ha höga matpriser. Varför har partiet annars kämpat för att fördyra svensk livsmedelsproduktion med höga skatter på bränsle, energi, växtskyddsmedel och gödsel samt med kostsamma särregler?
Trots att S nu klagar på höga priser motsätter partiet sig lösningar, såsom att slopa beteskravet för mjölkkor i lösdrift. Att klaga på höga priser samtidigt som man motarbetar lösningar är inget annat än falskt gnäll och populism.
Det är också missvisande att lägga skulden för stigande kaffepriser på den nuvarande regeringen. Priserna har ökat på grund av torka i stora kaffeproducerande länder. Växtsjukdomar och skadedjur har minskat skördarna ytterligare och pressar världslagren. Decemberpriserna på Arabica – den böna som är vanligast i svenskt kaffe – var de högsta sedan 1977. Priserna för Robustabönorna fördubblades under 2024. Analytiker varnar för ytterligare prisökningar.
För att S ska slippa skriva en liknande debattartikel om att det är Kristerssons fel att apelsinjuicen är dyr kan det vara värt att påpeka att priset är högt för att virussjukdomar drabbat apelsinträden – inte svensk inrikespolitik. Det här är grundläggande marknadsmekanismer som ligger utanför regeringens kontroll.
Socialdemokraterna kan inte förvänta sig att bli tagna på allvar när man på allvar implicerar att det är Kristerssons fel att det är torka på andra sidan klotet. Någon i partiet borde väl ändå inse att skylla globala fenomen på sittande regering inte bara är oärligt, utan också undergräver det egna förtroendet. Kanske borde partiet ägna mindre tid åt att skriva felaktiga debattartiklar och mer tid åt att förstå de verkliga orsakerna bakom de ekonomiska utmaningar som svenska hushåll står inför?