Från skaror av skribenter ända upp till den gröna rörelsens skyddshelgon Greta Thunberg påstås den innevarande pandemin bevisa att den gröna rörelsen har rätt. Deras väg är den rätta. Detta påstås bero inte minst på att koldioxidutsläppen har minskat drastiskt under krisen och att den annars smoggiga lufteni befolkningstäta storstäder nu är klar och ren.
Tala om att se vad man vill se. Ingen har påstått att det inte går att stoppa utsläppen. Det vore bara korkat. Självklart är det möjligt. Det är bara att vi sätter stopp för allt som vi uppskattar i livet. Problemet är att det livet är inte värt att leva. Om något torde pandemin ha lärt oss detta.
Vad den avstannade ekonomiska aktiviteten innebär, utöver tillfälligt sänkta utsläpp, är nämligen ett kraftigt ökat mänskligt lidande. Dop, bröllop och begravningar ställs in eller direktsänds över internet. Studentfiranden likaså. Djupt rotade mänskliga ritualer vars värden är oerhörda. Att inte kunna hålla dessa leder till ökad rotlöshet, främlingskap och oro. Och då är detta ett av de mindre problemen i sammanhanget.
Hemarbete och distansutbildning kan vara toppen. Men den grad av isolering som krävs för att få ned utsläppen till dessa nivåer går långt utöver detta. Det går på tvären med vår sociala natur och leder till ökad psykisk ohälsa för ett stort antal människor.
De tillfälligt minskade utsläppen beror på att den ekonomiska aktiviteten har avstannat. Företag går omkull, människor förlorar sina arbeten. Utbredd arbetslöshet, försämrad offentlig ekonomi som leder till sänkta bidragsnivåer. En minskad arbetsmarknad leder även till ökat utanförskap för den som står långt ifrån arbetsmarknaden. Fler kommer att växa upp med föräldrar som saknar jobb. Återigen ser vi grogrunden för ökad psykisk ohälsa.
Detta är ändå bara i västvärlden. Stora delar av världen kommer att dras med mycket större problem än så. En global recession skulle öka fattigdomen i världen i stället för att minska den. I fattigdomens spår följer svält och sjukdomar. Många kommer att dö. Då bleknar fortfarande effekterna av pandemin med de som skulle krävas för att tillgodose exempelvis Thunbergs krav.
När klimatvinsterna från coronakrisen hyllas och man säger att det här bör vi ta vara är detta vad det kostar. Det är vad kritiker hela tiden har påpekat och det är värt att hålla i minnet. Att välja späkning framför utveckling är möjligt, men det sker till priset av omfattande mänskligt lidande.