RÖKNING är en av farligaste företeelserna i vårt moderna välfärdssamhälle. Över 6.000 människor dör i Sverige varje år på grund av rökning. 10.000 rökare insjuknar i cancer varje år - en fjärdedel av alla cancerfall.
Varannan rökare kommer dö av en rökrelaterad sjukdom. Även de som inte dör får en sämre hälsa och drabbas ofta av plågsamma kroniska sjukdomar som KOL.
Som om detta inte vore nog, dör 200 svenskar - nästan lika många som i trafiken - varje år av passiv rökning.
Även om rökningen har minskat på senare år, så ökar den åter bland unga. Vi har uppenbarligen fortfarande en lång väg att vandra. Vår slutsats blir oundvikligen att vi gör allt för lite för att minska rökningen och dess hälsovådliga, dödliga effekter.
I trafiken - som alltså skördar långt färre dödsoffer - har vi sedan många år en nollvision. Även om noll döda och svårt skadade i trafiken är ett avlägset mål, så har det gett fokus och rörelsekraft åt trafiksäkerhetsarbetet.
Motsvarande fokus och kraft skulle behövas i anti-tobaksarbetet. Det är dags att sätta upp en nollvision även för rökningens offer. Och för att åstadkomma noll tobaksdöda och noll svårt tobaksskadade, krävs en nollvision för själva rökningen.
En nollvision för rökning innebär inte ett krav på förbud. Det vore varken önskvärt, eller förmodligen särskilt effektivt. Däremot måste vi trappa upp arbetet för att minska rökningen avsevärt. En undersökning från bland annat den europeiska sammanslutningen av cancerorganisationer visar att Sverige halkar efter, när man jämför tobakspolitikens effektivitet i europeiska länder.
Vår svenska självbild av att vara framstående i arbetet mot rökning krackelerar när andra länder går före med nya, effektiva åtgärder. Men det betyder också att det finns mycket vi kan göra - genom att följa goda exempel och lära av andra. Det handlar om att hjälpa rökare att sluta med effektivast möjliga metoder. Effektivast är att färre, helst inga, överhuvudtaget börjar röka.
I samband med Folkpartiets sjukvårdspolitiska programarbete vill vi föra fram förslaget om en nollvision för när ingen längre väljer att röka. Vi tror inte på förbud för att nå dit, men mer aktiva insatser för att stödja minskad rökning är definitivt möjliga. Finland har ett uttalat mål om ett tobaksfritt land till 2040. Nya Zeeland har tidigare satt ett liknande mål till 2025.
För att nå detta mål finns en lång rad åtgärder som vi i Sverige skulle kunna vidta:
* Rökavvänjning. Stödet från den framgångsrika Sluta röka-linjen och från hälsofrämjande vård - till exempel med rökstopp inför operation - kan utvecklas ytterligare. Effektiva behandlingar behöver göras mer tillgängliga: medicinering med nikotinläkemedel likväl som kognitiv beteendeterapi, på vårdcentralen, telefon och internet.
* Neutrala tobakspaket. Beteendeforskare i Australien har visat att cigarettpaket utan attraktiva färger och loggor, och med stora varningar - minskar lockelsen för tonåringar. Det är angeläget att förebygga rökningsdebuten i unga år. Australien tog i november beslut om neutrala cigarettpaket.
* Varningsbilder. Avskräckande bilder av rökningens effekter, som finns i flera länder, bör även i Sverige komplettera dagens varningstexter.
* Dold försäljning. Norge, Island och Irland har redan infört dold försäljning, där tobaksvarorna inte exponeras i butiken, Finland följer efter 2012 och Storbritannien är på god väg.
* Licensierade butiker. I dag finns bara en anmälningsplikt till kommunen. Licenskrav finns i Finland sedan 2009.
* Högre tobaksskatter. Sverige måste följa efter våra europeiska grannar och lägga skatten på en nivå som stimulerar människor att sluta röka. När resten av Europa vässar kampen mot tobaken finns inga ursäkter för Sverige att dröja.