Här finns 147 olika sorters däggdjur, bland annat zebra, lejon, antilop och elefant, 114 kräldjursarter och mer än 500 sorters fåglar.
Klimatet är subtropiskt. Mellan september och mars kan dagstemperaturen gå en bra bit över 40 grader, medan temperaturen under nätterna sjunker till i sammanhanget bekväma dryga 20 grader. Regnperioden är mellan oktober och mars då det kan komma ganska häftiga regn. Mellan maj och augusti är det däremot torrperiod.
För att hantera detta började man redan på 1920-talet anlägga dammar och vattenhål till djuren. Detta blev än viktigare när det sattes upp staket som innebar att bland annat gnuer och zebror inte kunde flytta sig lika långt som innan, och att elandantiloper och elefanter inte kunde gå in i Mocambiques fuktigare områden.
Fram till 1990 pågick arbetet med att skapa vattenhål och dammar i syfte att ge djurlivet större möjligheter att etablera sig jämt över parken. Det är möjligt att den ökade konkurrensen om maten inverkade menligt för sabelantilop och hästantilop, men i stort innebar tillgången till vatten att djurlivet blomstrade.
Nu sprängs dammarna och vattenhålen. Syftet är att minska antalet djur. Främst elefanterna. Det hade givetvis gått att lösa betydligt mer humant och effektivt genom att arbeta fram en vettig förvaltningsplan och skjuta djuren. Det har man ju gjort innan. Fram till så sent som mitten av 1990-talet fanns ett slakteri för att ta hand om köttet från de skjutna elefanterna. Men icke. Istället låter man djuren törsta ihjäl, såväl elefanterna som de andra djuren. Det är ett fruktansvärt sätt att dö.
Det är förvisso inte alls omöjligt att den av människan skapade tillgången till vatten har gjort att antalet djur överstiger vad Krugerparken egentligen tål, men då får människan rätta till sitt misstag i rätt ordning. Först skjuta ner till det antal djur som är målet, och sedan justera mängden vatten. Inte ta bort vattnet och plåga ihjäl djuren.
Det blir alltmer uppenbart att debatten om jakt, främst på djur som väcker känslor så som elefant, har spårat ur och att detta går ut över djuren. När man intar extrema hållningar som att det är bättre att djuren törstar ihjäl än snabbt och smärtfritt skjuts är det uppenbart att man inte värnar djuren. Man värnar motståndet mot jakt. I jaktmotståndarnas värld är djuren oviktiga. Oavsett konsekvenserna. Det viktiga är att hindra jägare.
Detta trots att jakt, när den sköts korrekt, är ett effektivt sätt att skydda både djurens välfärd och ekosystemen. Oavsett om det handlar om att öka stammarna, minska stammarna eller som i Krugerparken skydda naturen mot naturen. I fallet med Krugerparken hade jakt också gett möjlighet till ökade inkomster, vilka hade kunnat investeras i parken. Må vara att det är en uppmaning som kan få vissa att höja på ögonbrynen men när vi vet hur fruktansvärt alternativet är, vore det lovvärt att skjuta fler elefanter.
Per-Ola Olsson är ledarskribent på Svenska Nyhetsbyrån.