Identitet och självbilder från wrestling till Putin

Även om jag har haft långa pauser har amerikansk fribrottning, eller wrestling, varit ett nöje som har följt mig genom livet.

Joe Anoa'i, som är karaktären Roman Reigns verkliga namn, under en match mot The big show, Paul Wight.

Joe Anoa'i, som är karaktären Roman Reigns verkliga namn, under en match mot The big show, Paul Wight.

Foto: Manish Swarup

Krönika2022-10-07 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som liten var förstås spektaklet och det imponerande, fysiska arbetet brottarna utför det som lockade mest. Det är förstås fortfarande underhållande men det var länge sedan själva berättandet blev den stora behållningen. Att bedriva en wrestlingshow innebär att man har en stående panteon av personligheter som hela tiden måste hållas liv i med hjälp av bra berättande. Det är förstås inte alltid förstklassigt, men när så sker kan det vara rent magiskt.

Den överlägset bästa berättelsen i World wrestling entertainment, WWE, på senare år utspelar sig just nu. WWE domineras av en faktion som kallas the bloodline, blodslinjen. Gruppen leds av världsmästaren Roman Reigns och inkluderar även hans tre kusiner i verkliga livet. Konceptet bygger, som namnet visar, på deras släktskap, blodslojalitet och därtill deras samoanska arv. De är så kallade heels, skurkar, och tar sig själva på enormt stort allvar. 

Så plötsligt klev Sami Zayn in i bilden. Zayn är förstås inte släkt med medlemmarna i blodslinjen och har ingen koppling till Samoa över huvud taget. Han är från Kanada men kände plötsligt att han verkligen hörde hemma i faktionen. Han hånades och bespottades men härdade ut, höll sig framme och hjälpte till varje gång han fick chansen och blev med tiden en alltmer värdefull tillgång. Sakta men säkert började världsmästaren motstånd mot Zayn att brytas ned. Och för några veckor sedan hände det. 

Alla stod i den fyrkantiga ringen och Reigns krävde att Zayn skulle ta av sin blodslinjen-tröja. Där stod han, halvnaken och förnedrad. Men bara en kort sekund. Strax efter kastade Reigns en annan tröja till honom som erkände Zayn som en hedersmedlem av familjen. Genast fylldes Zayns ögon av genuin lycka, en ren utopisk känsla av att vara accepterad för den han själv kände sig som. Och publikens jubel visste inga gränser. Vad som från början framstod som en rent löjlig idé utvecklades med tiden till en de bästa berättelserna som WWE har berättat på flera år.

Identitet är viktigt. Både på ett personligt och på ett politiskt plan. Att bli sedd och accepterad för den man är eller upplever sig vara är viktigt för människor. Men det är också i någon mening att göra ett anspråk på omvärlden. I fallet med wrestlingberättelsen är det mindre så. Även om Zayn trängde sig på handlade det mer om en önskan och en kontinuerlig förfrågan. Strävan efter att harmonisera med sin självuppfattning kan dock ta sig andra, mer krävande uttryck.

Den kanadensiska psykologen Jordan Peterson blev känd för en större, internationell publik när han vägrade att acceptera ett tvång att kalla studenter för vad de ville. Peterson har flera gånger förklarat sin villighet att i regel tillmötesgå studenters önskemål för hur de vill tilltalas, som en mellanmänsklig rimlighet, men att ett tvång innebär en oacceptabel inskränkning av tankefriheten. Och lika rimligt som det är att försöka vara tillmötesgående mot sin omgivning är det att inse vilka krav man ställer på sina medmänniskor genom sitt beteende.

I riktigt extrema fall kan förstås frågan om ens identitet och hur man vill bli uppfattad bli en fråga om liv och död. Rysslands president Vladimir Putin identifierar sig som en ledare för en mäktig krigsmakt och med legitima anspråk på resten av världen. Han valde också att fysiskt projicera den självbild på omvärlden, vilket fick katastrofala konsekvenser. 

Det har dock inte hittills fått Putin att ändra sin självuppfattning, han fortsätter att kräva att resten av världen ska betrakta honom och Ryssland som han själv gör. Chefen för Rysslands enda oberoende opinionsinstitut, Levada Center, menar nu att utgången av Ukrainakriget kommer att korrelera med Putins överlevnad, politiskt såväl som fysiskt.

Som med det mesta annat är identitet en svår balansgång. Vi vet att det spelar roll med förebilder som man kan identifiera sig med. Därför är representation en viktig faktor inom alla sektorer, inte minst politik. Samtidigt kan ett fokus på identitet vara väldigt skadligt. Det förminskar sakfrågor och kompetens och det skapar ytterligare fokus på identitet där sådan inte funnits tidigare. Demoniseringen av vita män har främst lett till att fler har börjat identifiera sig primärt som just vita och män där de tidigare kanske såg sig mer som fotbollstränare eller brevbärare. Det har inte direkt varit hjälpsamt.

I vanlig ordning är allting lättare när man flyr ned i fiktionen än när man grottar ned sig i verkligheten.