Bidenadministrationen är försiktig. Det ökade antalet migranter som söker sig till gränsen, och det ökande antalet ensamkommande barn och ungdomar som passerar den och hamnar i amerikanskt förvar beskrivs som en ”omständighet” eller en ”svår situation”, men ingen kris.
Ur politiskt perspektiv kan situationen dock definitivt betraktas som en kris. Migrationspolitiken var ett av de områden där Biden skilde sig allra tydligast från Donald Trump. I handelspolitiken och i synen på amerikansk industri bestod skillnaden snarare i form än i innehåll; i migrationspolitiken däremot signalerade valet av Joe Biden en brytning med de senaste fyra årens inriktning.
På vissa punkter har förändringen också påbörjats. Den första dagen som president skickade Biden ett reformförslag till kongressen som skulle återställa mänsklighet och amerikanska värderingar i migrationssystemet. I förslaget ingick både ”ansvarsfull hantering” av gränsen med hjälp av smarta investeringar och att ta itu med orsakerna till att människor migrerar från Centralamerika. Biden har också lovat att USA ska ta emot betydligt fler flyktingar än vad som var fallet under Donald Trump.
Men delvis som en följd av dessa signaler, och samtidigt orsakat av tilltagande humanitära och ekonomiska umbäranden, har verkligheten ställt Bidens viljeinriktning på prov.
Under fyra veckor i februari påträffade amerikanska myndigheter fler migranter vid gränsen mot Mexiko än vad man har gjort under någon motsvarande period under de senaste fem åren. ”Vi är på väg att stöta på fler individer vid den sydvästra gränsen än vi har gjort på 20 år”, sa ministern för inre säkerhet Alejandro Mayorkas den 16 mars. Biden själv sa i en tv-intervju: ”Jag kan säga det klart och tydligt: kom inte hit.”
Hanteringen av de personer som trots allt kommer väcker dock svåra frågor om hur mycket Biden egentligen skiljer sig från Trump. Löften om smidigare processer och kritik mot att föregångaren lämnade ett dysfunktionellt system efter sig väger inte upp observationerna av de allvarliga brister som finns idag. Och bristerna framstår som så mycket större mot bakgrund av vilken förändring på migrationsområdet som presidentskiftet förväntades innebära.
Frågan blir också vad Biden vill på längre sikt. Det optimistiska anslaget i den migrationspolitiska reformen står mot en verklighet där efterfrågan på att komma till USA är större än kapaciteten för mottagandet.
Daniel Braw är fristående utrikesdebattör.