Kanske har det bara blivit för mycket. Vi har levt i 30 år med internet och under den tiden har vi mycket av det vi tidigare tog för givet rämnat. 11 september slog sönder allt vad tillit hette och bytte ut det mot rigorösa säkerhetsprotokoll. Rysslands upprepade krigföring i olika länder men främst Ukraina har lett till ett liknande skifte på mellanstatlig nivå.
Samtidigt som vi trädde in i en mer paranoid värld skapade vi en tillvaro online där vi först vande oss vid anonymitet. Sedan tog vi steget och visade att vi inte behöver vara anonyma på nätet för att bete oss som riktiga rövhattar mot varandra. Vi är tillräckligt fjärmade bara genom det digitala filtret för att många av oss ska vara bekväma med att skriva och säga vad som helst om andra människor – och direkt till dem.
Kulmen på denna sedernas förfall kom förstås med Donald Trumps två presidentskap. Hans politik kan man debattera tills korna går hem, men ingen kan påstå något annat än att han är inte bara rekordhållande narcissist utan även empatilös och besinningslöst elak och otrevlig. Det känns onekligen som ett tecken i tiden att det är främst det senare som har gjort honom så populär.
Hövlighet har mönstrats ut som gammaldags. Något förlegat och unket som är lika önskvärt som Nordisk kriminalkrönika som en gång prydde förmodligen varannan pappas bokhylla och som nu inte ens kan skänkas bort till Myrorna eller Röda korset.
Vi har skapat en ikonoklastisk tid där vi hyllar nätkrigare framför tänkare, råhet framför omtanke och konfrontation framför konversation. Det är lätt att ibland känna att samtiden är ett svart hål som suger in allt gott.
Just därför är det viktigt att komma ihåg att samhället bara är vad vi gör det till. Skit in, skit ut, helt enkelt. Och det är något positivt. För om vi anstränger för att skicka in mer positivitet i systemet kommer det att bli bättre. Sakta men säkert.
Vi behöver lägga mer fokus på att visa tacksamhet och uppskattning mot dem runt omkring oss. Ett bra sätt att göra det är att skicka tackkort. Tidsenligt? Inte ett dugg. Däremot väldigt trevligt. När man har besökt någon skickar man helt enkelt ett kort och tackar för det. Helt meningslöst – bortsett förstås från att det är vansinnigt trevligt att få.
Kanske är just den sortens helt oväntade uppskattning just vad vi behöver mer av. Det är värt att testa. Skicka ett tackkort nästa gång och se vad som händer.