Det finns problem i den svenska skolan och vi behöver en skolpolitik som kan lösa dem. Det kan låta självklart, men det står en hel hage med heliga kor mellan oss och lösningen.
Det finns en uppenbar mognadsskillnad mellan pojkar och flickor i skolåldern, barn har olika förutsättningar att ta till sig kunskap inom olika ämnen och den tioåring som bott i Sverige hela sitt liv är bättre på svenska än den som nyligen invandrat. Tre självklarheter som tyvärr inte är så självklara i skolan.
Språket är grunden till all inlärning och därför är det helt avgörande för att hänga med i undervisningen. Den som har svårt måste få hjälp tidigt och lärarna i de tidiga klasserna behöver ges alla verktyg som finns för att kunna göra läsare av så många elever som möjligt.
Språkkrav för att jobba inom omsorgen har debatterats – men vi borde också ställa språkkrav för att börja fyran. Det är inte rättvist att kasta in en elev i ett sammanhang där han eller hon inte kan hävda sig.
Vilken elev som riskerar att halka efter kan man ana redan på förskolan och därför går det att sätta in insatser tidigt. Efter andra klass måste läsningen vara på plats, och om det inte lyckas, är det mycket bättre för hela årskullen om man delar upp klassen och låter de som har problem få en möjlighet att komma ikapp. I Sverige är alla ungar unika, men ingen får sticka ut.
Skolbetyg mäter bara hur man presterat i just skolan. Vägen till arbetslivet är krokigare för den som inte är läroplanskompatibel, men den finns där. Den kunde vara rakare om vi slutade pressa stjärnformade klossar genom fyrkantiga hål.
Alla behöver lära sig läsa. Men efter det kan vi anpassa undervisningen rätt fritt. Den som är praktiskt lagd behöver få utveckla det – inte tvingas rabbla ordklasser. Framför allt pojkar, som på gruppnivå är något så kontroversiellt som mer praktiskt lagda än flickor, riskerar att lära sig att de inte kan lära sig något.
Att lösa läsningen för alla är mycket viktigare än att tjafsa om driftsformer och betygssystem och andra ideologiskt förorenade aspekter av skolan. Men det kräver att vi börjar slakta några heliga kor.
Att du har orkat läsa ända hit, trots att jag aldrig fick godkänt i svenska, är ändå ett litet bevis på att den där krokiga vägen faktiskt finns.
Emil Nilsén är frilansande far och föreläsare.