Morfars dagbok väcker många tankar

Min mamma växte upp i de finlandssvenska trakterna i sydligaste Finland. I höstas läste jag för första gången någonsin i min morfars dagböcker. Morfar deltog som hela den generationen i det fruktansvärda andra världskriget. Han fick tuberkulos vid fronten och dog 1948 på samma dag som min mamma fyllde två år.

Att bläddra i morfars dagböcker var gripande, som att läsa om när familjen firade jul. Hans sista inlägg om att han hostade allt mer blod var oerhört svårt för mig att ta in. Penicillinet hade precis tagits i bruk den här tiden och om han hade hunnit få det så hade han överlevt.

Morfar hade klistrat in utklippta tidningsartiklar i dagböckerna. Det handlade om allt möjligt som koncentrationslägren i Nazi-Tyskland, inför sommar-OS 1948 i London och livsmedelspriserna i Finland. Det fick mig att reflektera kring hur det ser ut i dagens värld.

Demokratin ifrågasätts och populister reser sig upp över hela världen. Flera når makten och ofta försöker de snabbt montera ner de demokratiska systemen.

Ojämlikheterna ökar mellan människor samt mellan olika regioner.

USA under Trump går inte att lita på. Kurderna, som gett allt i kampen mot terroristerna i Daesh/IS, övergavs snabbt. Mellanöstern blev ännu mer instabilt med fler döda, sårade och på flykt. Och flera IS-fångar på rymmen.

Storbritannien vill lämna EU, Europas största fredsprojekt någonsin, vilket skapar ännu mer splittring i vår världsdel.

Osäkerhet. Oro. Splittring. Krig. Nutiden påminner skrämmande mycket om tiden innan det andra världskriget bröt ut. Det finns såklart även ljusglimtar. Många får det bättre, till exempel minskar fattigdomen globalt och sjukdomar utrotas. Och det finns många kloka människor som arbetar för en hållbar och fredlig utveckling.

Jag vill bestämt hävda att vi i Norrbotten bor i en av de allra mest stabila delarna i världen. Vi lever tillsammans i trygghet, fred och har en stark laganda. Men det finns krafter som vill undergräva tilliten till vår demokrati, även här.

Tonläget mellan människor blir stundtals hätskt och angripande. Om vi inte orkar försöka förstå varandra, utan i stället missförstår varandra – medvetet eller omedvetet – så kan vi snabbt hamna på ett sluttande plan.

Låt oss därför tillsammans anstränga oss för att stå emot de krafter som vill söndra. Låt oss ha respekt för varandra och inse att vi alla är en del av samma lag, även om vi ibland tycker olika. Det har vi allt att vinna på.