En gĂ„ng i tiden betydde âhögerâ nĂ„got mer Ă€n enbart en frihetlig syn pĂ„ Ă€gande och ekonomi. Det omfattade en syn pĂ„ mĂ€nniskan och samhĂ€llet som grundade sig pĂ„ individuellt ansvarstagande och frivilliga gemenskaper, bildning och rĂ€ttsstat. Liberala principer och konservativa vĂ€rderingar.
Under efterkrigstiden kom den politiska högern i stor utstrĂ€ckning att tĂ€mligen ensidigt fokusera pĂ„ den ekonomiska politiken. Det hade förstĂ„s sina skĂ€l i en tid nĂ€r den socialdemokratiska vĂ€lfĂ€rdsstatens expansion till synes saknade grĂ€nser. Konsekvensen blev dock att mycket föll mellan stolarna. Till exempel utmanades aldrig den radikala kulturpolitik som genomdrevs 1974, och som gav plattformar Ă„t den radikala vĂ€nster som nĂ„gra Ă„r tidigare pĂ„börjat sin âlĂ„nga marsch genom institutionernaâ.
CivilsamhÀllet underkastades politisk styrning och kulturlivet politiserades, utan att borgerligheten satte stopp. Tillsammans med en omfattande offentlig finansiering av föreningslivet och av de statliga medierna byggdes en vidstrÀckt infrastruktur för ideologiproduktion och opinionsbildning.
De borgerligas fokus pÄ ekonomiska frÄgor var begriplig under en tid nÀr Socialdemokraterna och LO ville socialisera det svenska nÀringslivet genom löntagarfonder. Men att den borgerliga alliansregeringen inte utmanade denna hegemoni under tvÄ mandatperioder Àr obegripligt och tyder pÄ ett djupt ointresse för samhÀllet bortom de ekonomiska frÄgorna.
NĂ€r den politiska debatten skiftade frĂ„n ekonomiska till kulturella frĂ„gor stod borgerligheten sĂ„ledes illa rustad. Mobiliseringen i det sĂ„ kallade kulturkriget har inte heller blivit nĂ„gon framgĂ„ng. Den traditionella borgerligheten har splittrats mellan en del som anammat den progressiva vĂ€nsterns vĂ€rldsbild â som föresprĂ„kar identitetspolitik, könskvotering och kunskapsrelativism â och en annan del som hoppas att enkom fokus pĂ„ lag och rĂ€tt och en mer restriktiv migrationspolitik ska rĂ€cka hela vĂ€gen.
En höger som vill vinna tillbaka förlorad mark i det nÀstan sekelgamla kulturkriget behöver göra det nödvÀndiga fotarbetet. Det handlar om att ÄterupprÀtta ett levande civilsamhÀlle, fria universitet, oberoende medier och kulturinstitutioner, en fungerande rÀttsstat, ÀganderÀtt, meritokrati och ett individualistiskt bildningsideal. Vad gÀller uthÄllighet har borgerligheten mycket att lÀra av sina motstÄndare.
Lars Anders Johansson Àr poet, musiker och journalist.