Själv är jag en prokrastinerare av rang. Det är inte ens en frivillig handling utan förmodligen något diagnosticerbart om man är lagd åt det hållet. Så det är inte utan att jag ofta hyser ett mått av sympati mot andra som också skjuter saker framför sig trots att man verkligen inte borde. Men ibland är det så uppenbart korkat att man börjar undra vad som händer.
Ett tydligt exempel på detta kan hämtas från Sverigedemokraterna. På valnatten blev det ett himla liv efter att en partiföreträdare öppnat munnen. Det var Rebecka Fallenkvist som till Samnytts kameror yttrade de numera bevingade orden "Helg seger" och sedan följde upp med att förklara att detta var en segerhelg för SD.
Vid det här laget torde alla vara väl medvetna om innebörden av uttrycket hell seger, det är den svenska varianten av nazisternas sieg heil. Det var det inte alla som visste tidigare, men Rebecka Fallenkvist var definitivt en av dem. Hon är en av den sverigedemokratiska rörelsens unga stjärnskott som sedan hon gick med i Ungsvenskarna 2018 har gjort en snabb och imponerande karriär. Sedan 2020 har hon kunnat ses som ett av de mest matchade ansiktena utåt för SD:s youtubekanal Riks.
Fallenkvist har över lag gjort ett seriöst intryck och skulle nu ta nu steget in i politiken på allvar då hon valdes in i Stockholms regionfullmäktige i valet. Seriositetsnivån höjdes ett snäpp alltså. Hennes plattform blev ett snäpp mer formell och förtroendekrävande. Ändå kunde hon inte låta bli att uttrycka sig så dumt som hon gjorde.
Det är en så grov anspelning att SD borde ha tagit tag i saken redan då, men valde att inte agera. Lite skit får man tåla helt enkelt. Och ska man kasta ut varje partiföreträdare som säger något dumt blir det inte många kvar. Men det fanns trots allt goda skäl att bita i det sura äpplet. Om inte annat hade det besparat partiet ytterligare bekymmer.
För det dröjde bara några veckor innan Fallenkvist placerade sig i blåsvädret igen. Nyligen skrev hon på Facebook om att hon läst Anne Franks dagbok, åtminstone de 50 första sidorna, och att hon endast såg Frank som sedeslös. "Kåtheten själv".
Återigen hade var och en kunnat lista ut att det var ett mindre begåvat uttalande. Särskilt så, kan tyckas, för någon som nyss skämt ut sig och sitt parti genom att fira med nazistreferenser. Nu valde SD till slut att agera. Fallenkvist omplacerades och har lämnat förtroendeuppdraget i Region Stockholm. Frågan är om det räcker att bara omplacera företrädare som upprepade gånger uttalat sig så grovt. Men partiet gjorde åtminstone något åt saken till slut. Men i backspegeln finns det väl en lärdom om att det kanske är lika bra att ta itu med liknande fall tidigare.
I vissa lägen är det rätt att härda ut trots att alla är överens om att man har misslyckats. Den taiwanesiska kommunen Changhua presenterade nyligen en ny maskot. Den är gul och har kommunens geografiska form. Den har fått ögon och mun samt armar och ben. Den har en röd keps med kommunnamnet på engelska och mandarin. Den togs fram för att attrahera frivilliga till socialkontoret och när den visades upp för omkring en månad sedan kom den med en online-omröstning för att ge den ett namn.
Som så ofta gick det inget vidare. Maskoten hånades snabbt för att den såg ful ut och jämfördes med ett tortillachips. Gav kommunen upp för det? Icke. Möjligen för att man redan hade sytt upp fysiska dräkter av maskoten. När tortillahånen nådde sin kulmen skickade kommunen ut en person i maskotdräkten till en kedja som säljer sådan mat och fotades med den. Sakta men säkert började den hårda tonen skifta mot en mer uppskattande.
Bara veckor efter att hela internet verkade vara emot maskoten har problemet nu blivit det omvända. Maskoten kan nu köpas som klistermärke på kommunens gator – utan tillstånd. Kommunen gör vad den kan för att stoppa detta, men det är inte lätt.
Så hur ska man veta vilken sorts misstag man har framför sig? Ett som man bör försöka stryka så fort som möjligt eller ett där man gott kan härda ut. Det är sannerligen ingen enkel fråga. Men ett rimligt rättesnöre kan väl tänkas vara vilket slags fel som har begåtts. Har man gjort något som faktiskt sårar och skadar andra människor kan det nog vara en god idé att skrida till handling snarast möjligt. Om så inte är fallet kan man tillåta sig vidare ramar. Det är förstås ingen garanti för att man får rätt till slut. Men insatserna är åtminstone på en rimligare nivå.