Timeout är ett politiskt påhitt som ju inte finns

Bodens starke man Claes Nordmark (S) utreds för ett misstänkt våldtäktsförsök och får inte leda kommunen längre. I stället får han slå dank med fullt betalt. Givet alla omständigheter är det ändå rätt hyggligt.

Att vara politiker kommer med sina för- och nackdelar. Har du en heltidstjänst som folkvald har du normalt en rätt bra ersättning, men du jobbar i regel väldigt mycket, är förhållandevis noggrant granskad och någon egentlig säkerhet går inte att tala om. Skiter det sig kan du åka ut med huvudet före på någon dag.

Så nog kan man diskutera vilka villkor som ska gälla för politiker. Och det måste vi faktiskt göra, för annars hittar de på sina egna villkor utan direkta inspel från allmänheten. Vilket är exakt hur timeouten har kommit till.

Att ta timeout innebär egentligen ingenting rent juridiskt. Det finns inte reglerat i kommunallagen eller någon annan lag för den delen heller. Det är något som partierna själva har skapat av praktiska skäl. Möjligen var första gången begreppet användes ordentligt i svensk politik när Mona Sahlin (S) blev påkommen med att använda regeringens kontokort privat. Sahlin var ju tänkt att bli ny partiledare och därmed statsminister så att avgå fanns inte direkt i korten. Därför försökte hon med att låna in sportbegreppet timeout.

En politiker som blir påkommen med något potentiellt dåligt begärs numera vanemässigt i timeout, antingen av motståndarna eller de egna som ett sätt att förekomma utvecklingen. Och det innebär helt enkelt en paus där den folkvalda inte gör något men ändå får betalt. Så länge Claes Nordmark befinner sig i timeout fortsätter han att kvittera ut de 88 660 kronor i månaden han får från Bodens kommun.

Å ena sidan kan man förstås tycka att det vore orimligt att minsta anklagelse som riktas mot en politiker skulle föranleda att denne blir av med jobbet. Det skulle inte dröja många veckor innan vi inte hade några politiker kvar.

Å andra sidan är de valda och avlönade för att utföra ett visst uppdrag. Och om de är oförmögna att utföra detta uppdrag är det verkligen inte uppenbart att de ska fortsätta att ha betalt. Det ger mer bilden av en politisk klass som skor sig på systemet snarare än tjänar folket.

En politiker som inte kan utföra sitt uppdrag men som ändå inte vill avgå och har sitt parti bakom sig kan välja att begära tjänstledigt eller möjligen bli sjukskriven. Men att bara fortsätta ta emot pengar är inte en bra lösning.