Straffrabatter, fritidsgårdar, rehabilitering. Sveriges växande gängkriminalitet möts av ett synnerligen mjukt motstånd från rättsstaten. Samtidigt inför vi böter för felparkerade elsparkcyklar, vi förbjuder rökning på utomhusserveringar, vi inför strängare vapenlagar som enbart slår mot legala vapenägare och Polisen spenderar sina resurser med att jaga busspassagerare utan bälte. Allt detta är vettigt utifrån den socialdemokratiska världsbilden – som fortfarande sitter fast i det gamla folkhemmet.
Oavsett vad Socialdemokraterna själva hävdar – att det numera är ett parti för hårda straff och mer repression – så talar verkligheten sitt tydliga språk. Kriminaliteten har tillåtits breda ut sig och något i närheten av laglöshet råder i flera områden. Våldet är grövre och samtidigt mer alldagligt. Ett mord är knappt värd en push-notis på många nyhetsredaktioner längre, och vi har nog alla sett de bilder på dagens sammanfattningar av våldsdåd som ständigt figurerar på sociala medier. Det verkar knappast som att de lyckats med sitt försök att vara ”tough on crime”, som det kallas i Storbritannien.
Men så var det också bara en pose. Socialdemokraterna må vara mest verklighetsförankrad bland vänsterpartierna när det gäller kriminalitet, men det är en klen tröst. Deras politik passerade bäst före-datum för åtminstone 40 år sedan.
Den mjuka socialdemokratiska politiken utgår från antagandet att vi fortfarande lever i ett samhälle med hög tillit och respekt för rättsväsendet. Där kriminella i slutändan förstår att de gör fel, och därför inte behöver drämmas till med batongen alltför hårt för att jämka sig med reglerna. Men detta inte längre sant för hela Sverige.
Det finns gott om bevis på kriminella som är totalt likgiltiga inför de lagar och regler som råder, och som satt i system att fuska på olika vis. Det handlar exempelvis om kriminella gäng som rekryterar barn eftersom de är ute på gatan igen direkt i princip. Likadant är det exempelvis när någon agerar ”målvakt” och skriver sig som ägare på exempelvis bilar för att den skuldsatta ska undvika Kronofogden. Eller när någon skriver sig på fel lägenhet för att kunna luras i en ansökning om exempelvis bostadstillägg. Eller låtsas leva upp till MUCF:s demokratikrav för att erhålla stöd till sin förening. Och så vidare.
Det går igen och igen – systemet är uppenbarligen inte byggt för att hantera folks lögner. Sverige är handfallet inför olika fusk och kringgående av lagar. Det är tydligt att detta system byggdes med den naiva optimismen att folk helt enkelt kommer göra rätt för sig. Och otroligt nog fungerade det ju faktiskt åtminstone rätt väl ett litet tag. Men inte längre – och det blir bara tydligare med tiden.
Det bisarra med denna föråldrade världsbild är att den också tvingar fram ökad repression åt det andra – laglydiga – hållet för att kompensera för dess tillkortakommanden. Eftersom den inte är kapabel eller villig att göra upp med den riktiga kriminaliteten så skruvar man åt tumstocken extra hårt för de medborgare som fortfarande respekterar lagen. Därigenom skärper man exempelvis vapenlagstiftningen för att försvåra för landets jägare trots att det inte förändrar kriminellas situation överhuvudtaget. Eller så kanske man vill förbjuda vedspisar, eller varför inte rökning på utomhusserveringar?
Ett praktexempel i sammanhanget är Polisen som stoppade bussar mellan Göteborg och Borås för att bötfälla passagerare utan bälte, trots sin resurs- och personalbrist. Det var verkligen att prioritera rätt.
Det blir allt tydligare att en fungerande kriminalpolitik inte bara är en trygghetsfråga utan också en frihetsfråga. Förutom att trygghet är en förutsättning för frihet – för den som är för rädd att gå utanför dörren har rätten att göra det ett begränsat värde – så är det också en frihetsfråga eftersom ett krafttag mot den faktiska politiken förhoppningsvis skulle innebära att det blir mindre resurser och kanske till och med vilja att exempelvis bötfälla busspassagerare eller elsparkcykelanvändare.
Sverige behöver lämna folkhemmets spöke och dess antaganden om samhället bakom sig. Som tur är har vi med hög sannolikhet snart en ny regering på plats för att börja projektet att omstöpa svensk kriminalpolitik – det kommer bli ett enormt arbete, men det är helt nödvändigt och av allt att döma kan inte en sådan förändring komma från Socialdemokraterna. Det är mer sannolikt att de kommer protestera varje steg av vägen.