Vart är Storbritannien på väg?

Gunnar Lassinantti, tidigare verksam vid Palmecenter, skriver regelbundet på sidan 2 i NSD.

Gunnar Lassinantti, tidigare verksam vid Palmecenter, skriver regelbundet på sidan 2 i NSD.

Gunnar Lassinantti, tidigare verksam vid Palmecenter, skriver regelbundet på sidan 2 i NSD.

Foto: NSD ARKIV

Krönika2019-09-26 03:59
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En dramatisk septembervecka i London med besök i parlamentet gjorde mig inte klokare på var Brexit kommer att landa.  

Parlamentet, som suspenderats fem veckor av Boris Johnson, röstade mot  förslaget  att lämna EU utan avtal 31 oktober. 21 oppositionella ledamöter från Tories – varav två varit finansministrar och flera tidigare ministrar – sparkades ur partiet, och fick besked om detta via sms.  

Dagen efter  upplevde jag upprörda känslor i parlamentet, "diktaturfasoner". Johnsons tre syskon vill stanna kvar i EU, och yngre brodern Jo lämnade regeringen i protest.  

Starkt stöd har han av Nigel Farage, ledare för Brexitpartiet, som blev störst i Europavalet, och tidigare ledare för främlingsfientliga UKIP. Om Johnson håller fast vid sin linje, lovar Farage honom fullt stöd, till och med att hans parti kan avstå från att delta i ett nyval.  

Nu är dock premiärministern tvungen att försöka nå ett avtal med EU – om han inte avgår – och det kräver längre förhandlingstid, till 31 januari i första hand,  enligt parlamentsmajoriteten.

Johnson fick inte igenom sitt förslag om tidigt nyval i mitten av oktober. Frågan tas först upp efter parlamentets ledighet. Ett senarelagt val är troligt.  

Johnson, kallad "charlatan", drar sig inte för att ljuga, och påstår sig ha förhandlat med EU. Inget nytt har skett sedan november ifjol med EU, som tröttnat på britternas krumbukter.  

Vems är felet?  

"Tidigare premiärministrarna David Cameron som beslutade om folkomröstningen 2016 och Theresa May med hennes usla avtalsförslag, som inte godkändes av parlamentet", svarar Mike Gapes, i våras avhoppad Labourledamot på grund av partiledaren Jeremy Corbyns vacklande hållning till EU. Gapes har kampanjat för att stanna kvar i EU.

Corbyn vill ta över regeringsmakten utan ett tidigt nyval. Labour ligger tio procentenheter bakom tories i opinionen. Både Labour och Tories ska i slutet av september ha sina årliga partikonferenser.  

Just nu tycks liberaldemokraterna mest öka sitt stöd.

Mycket står på spel. Väljarna sa ja till Brexit 2016, utan att ha klart för sig konsekvenserna. Det kommer att bli problem för ekonomin, mindre företag, livsmedels- och läkemedelsimport, en hård ny gräns – backstop – mellan Nordirland och Irland. Skottarna sa ja till EU, och kan hota med att bryta sig ur och söndra Storbritannien.

Brexit har skapat ett polariserat land i kaos och kris. Vad väntar? Knappast något gott!