Sedan såg jag att SVT basunerade ut att regeringen var öppen för att sälja ut aktier i LKAB. Jag fick nästan andnöd och tänkte - ska Wallenberg komma med privatiseringar?. Jag slängde mig på telefon till Peter Normans pressekreterare som bestämd dementerade.
- Nej, nej det var en total feltolkning! Det står i moderaternas valmanifest att LKAB inte är aktuell för någon utförsäljning, sa Markus Sjöqvist.
Skönt då kan jag andas ut och till och med glädjas över att Marcus Wallenberg tar över ordförandeklubban för LKAB. Det är som Janne Thelin Gruvtolvans ordförande i Kiruna konstaterade: "Nu är det en riktig privatkapitalist som går in i statligt bolag."
Marcus Wallenberg är tung, han har många andra ordförande uppdrag och han är en nyckelperson i Wallenbergkoncernen, ett "familjeföretag" som förvaltat sina kort väl. Familjen Wallenberg har alltid haft ett gott förhållande till Sverige som nation och till de regeringar som styrt landet. Familjen hade också ett nära samarbete med socialdemokratin och det började redan då Hjalmar Branting var partiordförande under 1920-talet.
Vad kan då Marcus Wallenberg bidra med?
Industrin känner han till även om gruvnäringen är en relativt ny bransch för honom. Han förstår behovet av nytänkande och innovativ förmåga för att klara konkurrensen. Han fick ett långsiktigt tänkande med modersmjölken. Allt det där vet vi, den intressanta frågan däremot är vad LKAB och Norrbotten kan ställa för krav på honom som styrelseordförande.
Jag ser möjligheter! Äntligen kommer en riktig ur-stockholmare med både makt och inflytande och inte minst, glädje, och ska bidra till utvecklingen i länet.
"Jag känner stor ödmjukhet", sa Marcus Wallenberg i en kommentar och såg fram emot att möta fackliga organisationerna. Gruvarbetarna är ju inga duvungar precis, de vet vad de vill och de duktiga på att driva sina krav. Marcus Wallenberg kommer helt klart att möta en ny värld.
Det är precis här det börjar bli spännande: Tänk om Marcus Wallenberg blir en ambassadör för länet! Det förutsätter förstås att han ser möjligheterna och förstår problemen. Det är några viktiga frågor han bör få insyn i:
1) Exploateringen av länet. Han vet redan att malmfyndigheterna är stora och att LKAB är ett landets framgångsrikaste företag, men vet han att länet riskerar att få samma utveckling som en oljeplattform. LKAB medverkar till gästarbete, arbetare som flygs in och ut, har stora krav på den kommunala servicen men betalar sin skatt någon annanstans.
2) Vet han om att regeringen och LKAB ger bort malmfyndigheter? Att staten har öppnat både LKAB:s och SGU:s arkiv för privata prospekterare som bara har att kolla i arkiven var malmen finns och sedan plocka upp den.
3) Tycker han det är skäligt som företagare och privatkapitalist att Norrbotten ska bistå med alla naturtillgångar utan att få del av vinsterna?
Skulle han möjligtvis kunna tänka sig bidra att ändra bilden av Norrbotten från tärande till närande så skulle det vara guld värt! Det är värt ett försök. En kioskvältare säger gruvtolvan om utnämningen. Hoppas de har rätt!