HĂ€r ett knippe polska paradoxer att konfrontera efter parlamentsvalet 26 oktober:
Sjunkande befolkningstal, men nej till invandring.
TillvĂ€xt pĂ„ europeisk toppnivĂ„ â men ett braknederlag för regeringen som Ă„stadkom det âpolska undretâ. Förra regeringspartiet Medborgarplattformen rasade frĂ„n 39 till 24 procent! VĂ€nstern, som dominerade för femton Ă„r sedan, kollapsade.
Och nu dÄ? Blir Polen ett vitt och katolskt folkhem, styrt av Sverigedemokraternas kusiner i nationalkonservativa partiet PiS, Lag och rÀttvisa?
Det Ă€r aktuellt med tidsresor, i Hollywood-version. Nu frĂ„gas det om den polska resan framĂ„t gĂ„r tillbaka till Ă„ren 2005â2007 dĂ„ dagens segrare styrde förra gĂ„ngen. DĂ„ sĂ„g PiS fiender överallt, inom och utanför landets grĂ€nser. Det blev brĂ„k.
Den hÀr gÄngen utlovas en politik med harmoni och nÄgot för alla. Men kan aggressive PiS-ledaren Jaroslaw Kaczynski hÄlla sig i skinnet?
Klokt nog lÀt han angenÀma personer leda partiet till seger i Ärets president- och parlamentsval. Men han kunde inte avstÄ frÄn att lufta sin frÀmlingsfientlighet. Flyktingkrisen dominerade ju valrörelsen. Kaczynski anklagade regeringen för att vilja ta emot mÀnniskor som smutsar ned kyrkorna och sprider sjukdomar.
ApropÄ kvoteringen anklagade han Angela Merkel för utpressning mot andra lÀnder med de flyktingar hon sjÀlv lockat till EU. Han beskrev Sverige som ett land hotat av sharialagar.
NÀr Kaczynski 2010 kopplade ihop Merkel med Stasi lÀr förlöpningen ha bidragit till att han förlorade presidentvalet. Men i invandrings- och flyktingfrÄgan har han medvind. Mer Àn 65 procent av dem som sympatiserar med hans PiS och med förra regeringspartiet Medborgarplattformen Àr emot muslimska flyktingar. 55 procent av polackerna Àr enligt en annan mÀtning emot invandring frÄn Afrika och Mellanöstern.
Det finns en historisk förklaring till att det Àr sÄ hÀr. Polen var en gÄng ett mÄngkulturellt land. Krig, folkmord och etnisk rensning gjorde det ytterst homogent. Nya omvÀlvningar undanbedes. Men förÀndring Àr precis vad som krÀvs för att Polen ska bestÄ.
âĂn Ă€r Polen ej förlorat, Ă€n dess söner finnas!â SĂ„ inleds Polens nationalsĂ„ng. Den nya regeringen med sin vurm för familj och nation borde ta sig en funderare pĂ„ det dĂ€r med âsönerâ som ett villkor för överlevnad. För pĂ„ söner rĂ„der det brist. Och i Ă€n högre grad pĂ„ döttrar. Polska kvinnor föder numera sĂ„ fĂ„ barn att befolkningen minskar, frĂ„n nu 38,5 miljoner till 34 miljoner Ă„r 2050, enligt en officiell prognos.
LÀnder som Sverige och Tyskland kompenserar barnbristen med invandring. Men Polen tycks ha svÄrt för invandrare till och med frÄn Ukraina och Vitryssland, lÀnder som delat historia med Polen i tusen Är.
Polsk politik de senaste Ă„tta Ă„ren har kallats mönstergill â och lite trĂ„kig. Snart fĂ„r vi se om det finns anledning önska trĂ„kigheten vĂ€lkommen tillbaka.