Det verkar ha varit ekonomiskt hejsvejsan i Stiftelsen Bodenbo. Samtidigt har den rödröda kommunledningen lagt sig i personfrågor som den ska hålla fingrarna borta från. Styrelsens ledning har förändrats helt på tre månader.
Feberkurvan tycks ha stigit så brant att det nog krävs nävar med magnecyl och gott om ishinkar för att få ner den till normalläge igen.
Efter vad jag fått fram efter olika samtal verkar det ha skett värderingar som gjort att bolaget tappat uppåt 50 miljoner och kontrakt som ingåtts eller sagts upp påstås ha kostat cirka 10 miljoner. Till de kuriosa inslagen hör att man har köpt en fastighet för 9 miljoner – men ändå inte äger den … En tomt som inte är värd många kronor har värderats till dryga miljonen. Och så vidare. Det handlar alltså om både raka pengar och värderingar.
Ordföranden Rasmus Joneland (V) har tvingats kliva åt sidan efter oklarheter i redovisningen som nu ligger på åklagarnas bord. Han påstås även ha ingått och avslutat avtal på egen hand (två ska göra det) vilket ska ha varit till men för Bodenbos ekonomi. En del är pappersmässiga felhanteringar. Tre i styrelsen ville också väcka misstroendevotum mot honom, men till sist avvaktade man ändå utredningen. Den resulterade i att styrelsen anmälde vad som framkom till Ekobrottsmyndigheten, som häromdagen bollade över frågan till vanliga åklagarna.
Det blåser alltså friskt kring Vänsterpartiets båda affischnamn i Boden. Turerna kring kommunalrådet Bosse Strömbäck och Snabelhuset, som kollegan Torbjörn Lidberg (S) befriade honom från med en miljon ur kommunens kassa, lär inte heller bli någon röstmagnet för något av partierna.
För tre månader sedan avgick vice ordföranden i Bodenbo. Jag har inte tillgång till sossarnas alla skrymslen i stan, men det påstås att Michael Engström (S) blev obekväm därför att han inte gick i takt med Lidberg och Strömbäck. De drev ju på hårt för att Bodenbo skulle ingå i den planerade affären med Sveafastigheter.
Sofi Bergdahl är ny vd sedan ett par veckor. Men hon höll på att dribblas bort efter diverse turer, omtag och minst en omröstning i styrelsen. Hon hade personalens fulla förtroende, delar av styrelsens men tydligen inte kommunledningens som lade sig i frågan. Det var först när Kurt Pettersson (S) tog över efter Joneland som ordförande som hon fick styrelsens majoritet bakom sig – och då plötsligt enhälligt!
Kan motståndet mot henne möjligen ha berott på oklarheter i redovisningen som hon upptäckte som vikarie på posten i höstas? Vad vet jag. Allt är ju så förfärligt hemligt när det gäller ingredienserna i den här soppan!