89,5 procent kan tyckas vara ett starkt resultat i en omröstning, men i Angela Merkels fall är det ett av de svagaste. När hon med nio av tio röster blev omvald till CDU-ledare vid partikongressen i Essen nyligen var det med betydligt sämre uppbackning än för två år sedan, då hon fick 97 procent av rösterna.
Mellan de båda valtillfällena ligger naturligtvis 2015 års flyktingkris, men också framväxten av Alternativ för Tyskland som ett starkt alternativ till höger om Merkels kristdemokrater i CDU. En sådan utmanare har CDU aldrig förut haft. Så även om Merkel fortsätter som ledare och ställer upp som kanslerkandidat i 2017 års val, måste CDU finna en ny form och ett nytt innehåll.
Innehållsligt är det i migrations- och integrationspolitiken de stora förändringarna efterfrågas. En rad förslag har redan förts fram. I partiledningens utkast till politik för 2017-2021 talas om att stärka sammanhållningen och identiteten i Tyskland, om en tysk Leitkultur som sammanhållande faktor och om alla som bor i landet som en ”ödesgemenskap”. Moskéer där hat och våld predikas ska stängas. Imamer ska utbildas i Tyskland. Och när det gäller migrationen var Angela Merkel tydlig i sitt tal vid partikongressen: inte alla de 890 000 som sökte asyl i Tyskland förra året kommer att få stanna, och situationen som uppstod 2015 ”kan, bör och får inte upprepas”.
Nästa fråga för CDU blir hur denna politik ska presenteras och drivas. Det hittillsvarande framgångsreceptet – strävan efter att tömma politiken på konflikter och med sövande kompetens avhålla oppositionsväljarna från att rösta – fungerar inte längre. Dels har tilltron till Angela Merkels omdöme försvagats, dels har konfliktnivån i politiken stigit.
Men formen är också en personlighetsfråga, som Merkel visade i sitt tal vid partikongressen. Att ändra politikens innehåll kan visa sig betydligt enklare än att ändra tonfall och sätt att resonera.