Tiderna förändras och vi med dem. Så brukade min morfar säga. Född under 1900-talets andra år hade han vid sin död nästan 90 år senare definitivt varit med om att tiderna förändrats.
Själv växte han upp när saker kostade fem öre, det var långt att gå till skolan och man fick stoppa tidningspapper innanför kläderna för att hålla kylan ute på vintern. I slutet av sitt liv kunde han flyga till Kalifornien när det blev kallt om vintern. Han fick se bilar, flygplan, tv-apparater och månlandare utvecklas under sin livstid.
Ändå hade han missat mycket av det som hänt sedan dess.
Hur har Sverige förändrats på 20 år? Vi har blivit ett av EU:s medlemsländer och tar för givet att man kan arbeta och studera i andra europeiska länder. Vi har blivit rikare, att resa utomlands, till och med flera gånger per år, har blivit något många gör. Arbetsmarknaden har förändrats, industrijobben har blivit färre, tjänstejobben fler. Bemanningsföretag, frilansande och projektanställningar har vuxit fram. Invandringen har ökat, allt fler är födda i ett annat land än Sverige. Och att välja skola har blivit en självklar möjlighet.
För 20 år sedan var internet inte en del av vårt dagliga liv. Vi skickade inte mejl och hade inga smartphones. Det fanns inget Netflix, inget Spotify och inget Skype.
Det har också blivit lättare att ha en livsstil som skiljer sig från de flestas. Kärnfamiljen är inte en lika självklar norm. Homosexualitet är inte konstigt. Och det finns de som varken ser sig som män eller kvinnor.
Tiderna förändras. Men frågan är om Stefan Löfven har förändrats med dem?
När mångfalden i samhället är större och människors livsval mer varierade än någonsin verkar regeringen Löfven ha bestämt sig för att driva en politik där allt ska vara lika för alla.
Gymnasieskolan ska göras obligatorisk. Friskolor och privata vårdcentraler ska begränsas med vinstregleringar och kommunala veton. Heltidsarbete ska vara norm på arbetsmarknaden. Föräldrarnas möjlighet att fördela barnledigheten mellan sig begränsas med en tredje pappamånad. Och alla börsbolagsstyrelser ska ha minst 40 procent kvinnor.
Alla olikheter och skillnader tycks vara problem som ska åtgärdas. Visst kan det i tider av stora förändringar vara lätt att längta tillbaka till något som var till synes enklare, mer lättbegripligt. Men hur mycket är vi beredda att kringskära människors egna val för att ta oss dit?
Det låter så bra, men fungerar så dåligt, att allt ska vara lika för alla, när vi alla är olika.