Förlåt att jag stör så här mitt i vörtbrödsbaket och julklappsinköpen. Jag förstår att det är stressigt så här inför jul. Eller nej, egentligen inte.
I Svenska Dagbladet läser jag en deprimerande krönika av en familjefar som beskriver sitt privata ekorrhjul – under en normalvecka. Träna, jobba, laga mat, natta barn. Allt under tidspress. Många känner säkert igen sig. Har ni redan senaste Ipnonen borde ni i stället önska er sex timmar i veckan utan krav på att göra något särskilt, är budskapet. Sex timmar? Vad blir det? Tre timmar vardera på lördag och söndag? Eller knappt en timme per dag? Ingenting.
Nu är detta en ledarsida och inte någon rådgivningsspalt. Men ärligt talat, har man svårt att ens få en timme om dagen som inte är genomplanerad i syfte att uppnå ett specifikt mål bör man nog överväga mer radikala förändringar än så.
Stressrelaterade sjukskrivningar har ökat med 73 procent på två år. Särskilt utsatta är kvinnor. Enligt en undersökning som tidningen Amelia gjorde tidigare i år är hälften av de tillfrågade stressade över arbetssituationen, en tredjedel över sin träning, en fjärdedel över att inte ha det tillräckligt fint hemma, en femtedel över ekonomin och en sjättedel över att inte laga tillräckligt bra mat. Och ja, 15 procent säger att de jämför sig för mycket med andra.
Frågan är om inte det är en underskattning. Varför är det så viktigt att vara vältränad, ha fint hemma och äta näringsriktig kost om det bara skapar stress? Det är ju en fråga som till syvende og sidst bara den enskilde individen kan svara på.
Visst finns det en massa normer som utgår ifrån 40-timmarsveckor, heltidsarbetande föräldrar, barn med långa förskoledagar, sportaktiviteter i drösvis och föreställningen om att det är något suspekt att anlita andra för att utföra en del av hemarbetet.
Men vänta inte på att någon annan ska lösa livspusslet åt er. Det behövs ingen lagstadgad arbetstidsförkortning för att jobba mindre. Under de senaste tjugo åren har hushållens disponibla inkomster ökat med 60 procent. Många skulle alltså kunna jobba 25-timmarsveckor och ändå få råd med lika många julklappar som 1994.
Måste man välja ett jobb/boende som kräver långa restider? Måste man boka in barnen på femtielva aktiviteter som de ska transporteras till? Kan man acceptera att hemgjort inte alltid är bäst? I stället för nyårslöften om att träna ännu lite mer kanske det är värt att fundera på vad man borde göra lite mindre?
Svaren kommer inte att dimpa ner i ett färdigt julpaket. Vissa saker måste man helt enkelt göra själv.