Tänk om det var så att priserna på mat förhandlades mellan en organisation för livsmedelskonsumenter och en organisation för livsmedelsproducenter. Till exempel skulle man kanske komma fram till att inga matvaror fick säljas för mindre än 20 kronor kilot. Det är ju ändå rimligt att matproducenterna får en vettig avkastning på sitt arbete, inte sant?
Ingen ska behöva sälja potatis, mjöl, socker och lök för mindre än 20 kronor kilot! Så skulle det låta. Ja, exemplet kan förstås framstå som märkligt, men ungefär så går ju diskussionen om löner. Priserna på mat sätts på en fri marknad, men när det gäller löner så ska de så kallade arbetsmarknadens parter ha ett ord med i laget. Därför har vi de avtalsrörelser som pågår nu. Där förhandlas inte minst hur låga de lägsta lönerna får vara.
Men vad skulle hända om matpriserna sattes så. Skulle verkligen potatishandlarna få mer betalt? Eller skulle fler välja andra alternativ som helt plötsligt framstår som mer prisvärda? Kanske skulle fler börja odla potatis hemma, nu när den blivit så dyr.
Så ser det i alla fall ut på arbetsmarknaden. När de lägsta kollektivavtalade lönerna är högre än vad någon är beredd att betala för att anställa vissa personer kommer de inte att få jobb och fler kommer att göra jobb själva som de annars kunde anlita någon för att utföra.
När jag förde dessa resonemang med en bekant häromdagen blev motfrågan: men varför inte sänka de högsta lönerna i stället för de lägsta? Nu är det visserligen ingen som föreslagit att några löner ska sänkas. Däremot att det ska vara möjligt att få ta ett arbete till en lön som är lägre än de som kollektivavtalen tillåter i dag. Men det är ungefär som att i matexemplet säga: men varför inte sänka priset på tryffel och löjrom lite i stället för att sänka priset på potatis.
Vilken är överhuvudtaget kopplingen? Ska vi ta en del av löjromsfiskarens marginaler och ge till potatisodlaren?
På samma sätt förs diskussionerna om löner.
Varje år publicerar LO en jämförelse mellan chefslöner och industriarbetarlöner. Häromdagen kom årets sammanställning, där toppchefer sägs tjäna 54 gånger mer än en industriarbetare. Men vilken bäring har överhuvudtaget dessa chefslöner på deras medlemmars reallöneutveckling?
Och i ännu högre utsträckning kan man undra vad vd-lönerna har att göra med dem som överhuvudtaget inte får någon lön. Vad tjänar den potatisodlare som inte får sälja sin potatis på att lörjomsfiskaren får mindre betalt?