Har du duschat idag? Borstat tänderna?
Berätta det i så fall inte för en Centerpartist. Det här är nämligen farliga grejer. Åtminstone om man ska tro partiets kampanj ”Giftfria kläder”. Det går åt nästan fyra kilo kemikalier för att producera ett kilo tyg har partiet räknat ut.
Det låter oroväckande. Kemikalier är ett ord som fått en dålig klang. Men de inledande exemplen visar att de ofta är harmlösa ämnen som används av en anledning. Schampo, tandkräm, bakpulver, skoputs, myggmedel och linsvätska – om du inte är beredd att sluta använda sådant är det kemikaliefria samhället inget för dig.
Tyvärr förs diskussionen på en lågstadienivå. På kampanjsajten har Centerpartiet skrivit att ”ett kilo kläder=fyra kilo gift”, komplett med bild på dödskallemärkt burk och allt.
Trots att Kemikalieinspektionen, som är ansvarig myndighet i Sverige, skriver om just kläder att ”Själva mängden kemikalier är inget mått på farlighet”.
Nu har Centerpartiet rättat det som tidigare var rent oseriöst till att ”bara” spela på en allmän oro. Texten ovan har ändrats till ”ett kilo kläder=fyra kilo kemikalier”. Men dödskallemärkningen är kvar.
Det är synd, ingen tjänar på att miljödebatten fördummas.
Det finns ingen anledning att använda mer kemikalier än nödvändigt. Och det finns gott om exempel, inte minst historiskt, på hur vi har använt ämnen som sedan visat sig vara farliga på fel sätt. Samtidigt ökar hela tiden våra kunskaper, vilket bådar gott. Dessutom finns det ännu fler exempel på hur kemikalier varit till stor nytta för oss.
En seriös diskussion borde utgå ifrån två frågor: vilka ämnen är det som är skadliga på riktigt? Och kan vi klara oss utan dem?
Fråga till exempel en vanlig svensk bonde varför denna använder konstgödsel och bekämpningsmedel mot skadedjur. Intressant nog har det gamla Bondeförbundet inte vald att köra kampanjen ”För att producera ett kilo mat går det åt si och så många kilo kemikalier”. Antagligen för att det är något som skulle slå ganska hårt mot deras kärntrupper.
Självklart är det ett mycket stort problem att människor, främst i fattiga länder, utsätts för farliga ämnen vid till exempel klädproduktion, eldning inomhus och i jordbruket. Hur kommer vi till rätta med det?
Hur sker en övergång till bättre bränslen? Hur minimeras användningen av bekämpningsmedel? Hur blir textilindustrin säkrare? Utan att vi i den rika världen inför bojkotter och förbud som i stället riskerar att hålla kvar människor i fattigdom?
Det är de stora frågorna. De har sällan enkla svar.