Föräldraförsäkringen är ett av de tydligaste exemplen på hur politiker använder den generella välfärdsstaten som ett medel för att styra människors liv.
Den förra regeringen tillsatte en delegation för jämställt arbetsliv, JA-delegationen. I går skrev de i en debattartikel i Dagens Nyheter hur de anser att föräldraförsäkringen bör leva upp till sin ”grundtanke att bryta traditionella könsmönster”. Och jag som trodde att grundtanken med föräldraförsäkringen var att föräldrar skulle kunna vara hemma med sina små barn?
I dag får varje förälder 240 dagar var, vilka sedan kan överlåtas åt den andra föräldern, så när som på två månader som är reserverade åt varje förälder, de så kallade pappamånaderna.
Men det här är inte tillräckligt jämställdhetsfrämjande! oroar sig den politiskt tillsatta delegationen.
Som nu föreslår att fem månader vardera ska låsas till varje förälder. Utöver det ska fyra månader kunna användas av endera föräldern. Men två av dessa månader ska kunna överlåtas till någon annan, som en eftergift till ”de föräldrar som inte lever i traditionella parförhållanden”.
Vilken generositet! Hela två månader!
Att föräldrar själva ska få bestämma vem som ska vara hemma med barnen finns tydligen inte på kartan.
S-kongressen röstade i helgen igenom ett liknande förslag. Där handlar det om att tvångsuppdela hela föräldraförsäkringen. Än så länge är det oklart när detta ska genomföras, men ambitionen är tydlig.
Men därmed går man helt emot sina egna väljare.
När tankesmedjan Timbro för några år sedan (december 2011) lät opinionsinstitutet Demoskop undersöka vad svenska väljare tyckte om föräldraförsäkringen visade det sig att det fanns ett starkt stöd för att föräldrarna själva skulle få avgöra hur dagarna ska fördelas.
Av samtliga svarande tyckte 84 procent att föräldrarna själva skulle få bestämma uttaget. Även i partier som FP, S, MP och V, som driver på om mer tvångsuppdelning, så fanns ett starkt stöd för att föräldrarna skulle bestämma. Till exempel tyckte 78 procent av Socialdemokraternas tillfrågade väljare detta.
En politiskt uppdelad föräldraförsäkring har alltså inget stöd bland väljarna. Det är en elitfråga som drivs av människor som tycker att det är viktigare att jämna ut statistiska skillnader än att skapa förutsättningar för att människor ska kunna lösa sitt livspussel på ett sätt som passar dem.
Och som är beredda att ta sig rätten att säga till familjerna Andersson och Pettersson att deras sätt att vara hemma med barnen är fel.