Hur tänker den förälder som tycker att det är viktigare att kolla av Facebook eller mejlen än att hålla koll på barnet i swimmingpoolen? Tydligen är detta vanligt förekommande, om man får tro badhuspersonal i Luleå.
Här övervägs nu ett förbud mot mobilsurfande för föräldrar. Inspirationen kommer från Umeå där ett förbud redan införts.
Barn som badar utan uppsikt utgör givetvis en risk. En olycka kan ske snabbt. Men borde inte föräldrar inse och ta ansvar för detta själva?
Och vad händer efter att mobilförbudet införts? Blir nästa steg att förbjuda de föräldrar som fortfarande inte inser riskerna att också läsa en deckare eller en veckotidning? Att delta i ett alltför uppslukande samtal med kompisen?
Sverige är redan i dag ett relativt vadderat samhälle. Små och stora risker elimineras eller förses med varningstexter av en effektiv samhällsapparat.
Bolånetak ska hindra människor från att låna för mycket – och banker från att låna ut för mycket. Bäst föredatum får oss att tro att mjölken är i det närmaste odrickbar efter en vecka. Cigarettpaketen förses med både skatter och detaljreglerade varningstexter.
Till detta kommer den välfärdsstat vars uppgift i mångt och mycket blivit att hantera risker åt människor. Det hörs till och med på namnen: föräldraförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring. Du ska inte själv behöva tänka på att planera för din ekonomiska trygghet om du får barn eller blir arbetslös – vi ordnar skyddet åt dig.
Problemen uppstår när människor vaggats in i den förväntan och sedan inser att arbetslöshetsförsäkringen dels ger ett ganska svagt ekonomiskt skydd för den som inte kompletterat detta med privata försäkringar och dels inte alls hjälper mot själva arbetslösheten.
För att skydda sig mot arbetslöshet krävs helt andra saker, som att se till att man är fortsatt attraktiv på arbetsmarknaden under ett långt arbetsliv.
Poängen är att samhället aldrig kan eliminera alla de risker som finns. Och frågan är väl om det ens vore önskvärt. Ett samhälle utan risker är också ett samhälle utan möjligheter.
Därför måste människor lära sig att hantera de risker som finns.
Kan det vara så att den förälder som tycker att den inte behöver ha barnen under uppsikt räknar med att någon annan tar ansvar, för så brukar det ju se ut? Att det är helt ok att surfa på mobilen, för om det var farligt skulle det ju vara förbjudet.
Här finns den verkliga faran. Förbjuder vi allt som innehåller någon form av risk eliminerar vi behovet av eget omdöme.