Den rumänska kvinna som höll i lappen hade fått hjälp att lista en rad arbetsuppgifter hon kunde tänka sig – städ, djur, bygg: ”Jag skäms för att sitta här och tigga. Kan någon erbjuda mig ett jobb blir jag jätteglad.”
Men det visar sig lättare sagt än gjort. Även många städjobb eller trädgårdsarbeten ställer krav på yrkesutbildning, goda kunskaper i svenska språket eller körkort.
Nu sprider sig i stället idén att hjälpa till med snöskottning, bland annat till Luleå. Helt säkert finns många villaägare som inte har ork eller lust att skotta själva. Och det ger antagligen bättre betalt än att tigga om mynt utanför mataffären. Men framför allt är det en betydligt värdigare lösning.
Utöver snöskottning borde det finnas fler enkla tjänster som människor skulle kunna tänka sig att betala för. Ta sopor till återvinningscentralen och sortera dem. Vårstädning i bostadsrättsföreningen. Städa bilen invändigt. Putsa skor. Plocka äpplen. Laga kläder.
Men det kräver sitt pappersarbete om man vill följa alla regler. Även en så till synes enkel sak som att sälja egentillverkade produkter på torget blir krångligt i Skatteverkets broschyrer.
Att varaktigt, självständigt och i vinstsyfte sälja varor räknas som näringsverksamhet och ska registreras minst tre veckor innan försäljning. Om det inte rör sig om bär, svamp eller kottar för under 12 500 kronor. Den som bara säljer som hobbyverksamhet behöver inte registrera verksamheten. Däremot redovisa vinsten på en blankett T2.
Utöver detta ska man givetvis följa kommunens regler kring var, när och hur försäljningen får ske. Här krävs alltså antingen goda kunskaper i svenska eller goda kontakter.
Svensk arbetsmarknad och byråkrati är utformad för transaktioner mellan företag och privatpersoner, inte för att privatpersoner ska handla med varandra.
Det utgör ett problem inte bara för tiggare som letar jobb. Utan också för framväxande tjänster inom det som kallats delandeekonomi där privatpersoner exempelvis hyr ut sina lägenheter. Vill vi dra nytta av de möjligheter till bättre resursutnyttjande som detta innebär finns all anledning att se över regelverken.
Men det största hindret är kanske om våra attityder. Rutavdraget har varit enormt kritiserat – ”pigjobb”, ”städa kan väl folk göra själva”. Enklare regler för att hyra ut sin bostad kritiseras av andra skäl.
Det är lätt att föreställa sig hur det kommer att låta när någon betalar en person för att sortera ut mjölkförpackningar från glasburkar. Men finns det något bättre alternativ?