För några veckor sedan briserade skandalen kring de så kallade Panamapappren där tusentals personer runt om i världen avslöjades ha gjort fiffiga finansieringsupplägg för att undkomma skatter i sina hemländer. Det var inte svårt att hitta de som var upprörda över att rika människor här smet undan skatterna.
“Men problemen börjar inte i Panama utan i den skattemoral som frodas på Djursholms punschverandor eller i herrklubbarnas dunkel”, skrev till exempel Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida i en krönika med rubriken: “Skattefusk – en borgerlig dygd”. Punschverandor? Verkligen?
Här fabulerar förstås Lindberg fritt. I själva verket är skattefusk och acceptansen för det ett utbrett fenomen även bland dem av oss som varken har punschveranda eller ingår i någon herrklubb.
Till exempel kunde en majoritet, 56 procent, av svenskarna tänka sig att anlita svartarbete, enligt Demoskops undersökningar av svenskars attityder till svartarbete mellan åren 2002 och 2008. Därefter sjönk nivån, samtidigt som rot-avdragen höjdes och rut-avdragen infördes. Men faktum kvarstår att skattefusk, i denna form, är och har varit utbrett accepterat.
När Skatteverket undersökte frågan för tio år sedan uppskattade man svartarbetet till drygt 100 miljarder. I en undersökning några år senare kom man fram till 66 miljarder. Oavsett den exakta siffran för dagen så motsvarar svartarbetet miljardbelopp i uteblivna skatteintäkter.
Här ingår förstås också sådant som många kanske inte uppfattar som skattefusk. ”En stor del av svartarbetet utförs åt släktingar, grannar och vänner”, konstaterar Skatteverket.
Vi ser sällan indignerade reportage om folk som låter sina grannar utföra tjänster i utbyte mot andra. Men den som oroar sig för att staten inte får in tillräckligt med skattepengar borde förstås bli lika upprörd över detta som över annat skattefuskande.
För egen del bekymras jag mest över dubbelmoralen. Anders Lindberg ser bara det skattefusk som passar hans ideologiska agenda.
En liknande dubbelmoral anas vad gäller fonder och pensionssparande. Att pensionsspara i företag som tillverkar vapen anses omoraliskt. Trots att en absolut majoritet av svenskarna röstar på partier som är för att vi ska ha ett svenskt försvar.
Men vad gäller pensionssparandet kan vi ju åtminstone göra egna val. De som röstar för en högskattestat och sedan fuskar sig undan den använder lagen till att tvinga andra att leva på ett sätt som de inte gör själva. Det är vare sig borgerligt eller en dygd.