Inför Alla hjärtans dag kom jag och en vän på vad vi tyckte var en briljant idé. Att hemma hos mig erbjuda barnpassning, fast lite roligare. Spaghetti och köttfärssås, Lady & Lufsen och pyssel. En mysig kväll för barnen, medan föräldrarna får chansen att äta en romantisk middag på restaurang.
Vi kom fram till att 500 kronor per barn för en helkväll var en rimlig ersättning.
Många hörde av sig och tyckte att det var en jättebra idé, men än så länge har ingen nappat. Jag tror att priset är en förklaring.
500 kronor är ganska mycket pengar för en småbarnsfamilj. Men vi skulle få kanske tusen kronor kvar var efter omkostnader och skatter, för minst åtta timmars arbete, dessutom en lördagskväll, det är knappast någon orimlig ersättning.
Samtidigt är det lätt att förstå att de som har gratis barnvakt från mor- och farföräldrar inte ser poängen med att betala för barnpassning. Men även för dem som brukar anlita barnvakter – och som betalar skatt för det – blir det dyrare än vanligt. Helt enkelt för att en barnvakt som kommer till ditt hem omfattas av rut-avdrag, medan vår tjänst, som skulle utföras i mitt hem inte skulle göra det.
Svårigheten att konkurrera med en skattesubventionerad tjänst belyser den gränsdragningsproblematik som skattesubventioner skapar.
Visst har rut-avdraget varit viktigt och bra för att göra svarta jobb vita och för att öka efterfrågan på hushållsnära tjänster.
Och det är synd att regeringen nu har begränsat möjligheterna till detta genom att både sänka maxavdraget per år och att undanta möjligheten att få rut-avdrag för matlagning.
Men även i sin tidigare utformning är det ett plåster på ett system där skatterna generellt är för höga.
Nu väcks förslag om liknande lösningar för tjänster inom den så kallade delningsekonomin. Grön ungdom och Muf har tillsammans föreslagit ett skatteavdrag på upp till 20 000 kronor för den som utför delningstjänster. En liknande modell gäller redan för den som hyr ut sin bostad i andra hand, med ett skatteavdrag på upp till 40 000 kronor per år.
Ett tydligt och enkelt regelverk är bra. Men det kommer samtidigt innebära att den som utför en tjänst som definieras som delningsekonomi får ett skatteavdrag, samtidigt som den som exempelvis frilansar på mer traditionellt sätt inte får det.
I stället för att skapa särskilda regler för delningsekonomin vore det alltså rimligare att fundera över vilka behov av förändring den ställer på arbetsmarknad och ekonomi i stort.