Årets paroll för Socialdemokraternas första maj-firande är ”Kunskap, frihet, framtid”. Förra året var det ”Ingen ung utan jobb”, året dessförinnan ”Jobb och framtidstro” och innan dess ”Kunskap och arbete bygger Sverige”.
Framåt mot framtiden. Någon däremot? Politiska paroller säger sällan särskilt mycket om de konkreta detaljerna. Första maj är en dag när de socialistiska idealen ska högtidlighållas. Så vilket samhälle är det egentligen Socialdemokraterna vill se? Vilka visioner har de i dag?
Ekonomisk jämlikhet är förstås ett viktigt ideal för socialistiska partier. För Socialdemokraternas del har detta konkret tagit sig uttryck i framför allt omfördelningspolitik via skatter. Men även genom lönepolitiken som bedrivits av arbetarrörelsens fackliga gren, LO. Allt för att utjämna ekonomiska skillnader mellan människor. Så långt går det att förstå den socialdemokratiska logiken. Människor har olika ekonomiska förutsättningar och det ska vi påverka med de medel som står oss till buds.
Men i takt med att de ekonomiska skillnaderna minskade byggde man samtidigt ut en omfattande apparat av bidrag och transfereringar. Barnbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag, arbetslöshetsförsäkring, föräldraförsäkring och sjukförsäkring.
Frågan är nu: borde inte behovet av dessa system ha minskat i takt med att den socialdemokratiska politiken genomfördes och inkomstskillnaderna blev allt mindre? Borde man inte ha försökt att rulla tillbaka de offentliga bidragssystemen i stället för att bygga ut dem?
Om vi tänker oss en värld där alla tjänar lika mycket pengar finns det ju inte längre någon mening med att omfördela pengar mellan individer. Varje bidrag bli då i själva verket bara ett sätt för politiker att styra över människors inkomster.
För ett drygt decennium sedan kom Långtidsutredningen fram till att drygt 8 av 10 kronor som en individ får i transfereringar och välfärdstjänster över livscykeln betalas av individen själv. Välfärdssystemen av i dag handlar alltså mer om omfördelning av makt från enskilda individer till politiskt beslutade system, än om omfördelning av pengar sinsemellan individer.
Inför första maj kan man då undra om detta är något Socialdemokraterna har en vision om att ändra på. Drömmer man om en framtid där människor i huvudsak ska kunna leva på sina egna inkomster? Är man beredd att låta allt mer ekonomiskt och kunskapsmässigt jämlika individer ta ett allt större eget ansvar?
Om inte, vad menar man med parollen ”Kunskap, frihet, framtid”?