”Vi ser fram emot att våra hjältar ska komma hem” skrev Ramzan Kadyrov, den ryska delrepubliken Tjetjeniens hårdföre president, nyligen på Instagram.
Till inlägget fanns en bild på en grupp män som lastade utrustning ombord på ett flygplan på Svalbards flygplats. Enligt nättidningen The Independent Barents Observer tillhör männen på bilden ett ryskt specialförband som återvänt från en fallskärmsövning vid Nordpolen.
Svalbard är en demilitariserad zon. Svalbardstraktaten förbjuder etablering av flottbaser, befästningar och brukande av Svalbard för krigsändamål. Och viktigast av allt – ögruppen tillhör Norge.
Enligt juridikprofessorn och havsrättsexperten Geir Ulfstein vid universitetet i Oslo kan den rysk-tjetjenska truppförflyttningen ses som ett brott mot Norges suveränitet över Svalbard: ”Dette er anse som militærvirksomhet, og da er det brudd på den norske suvereniteten”, sade Geir Ulfstein till NRK.
Det är inte första gången Rysslands agerande på Svalbard provocerar. För ett år sedan mellanlandade Dmitrij Rogozin, vice premiärminister och ansvarig för det ryska militära upprustningsprogrammet, på Svalbard – där han inte får befinna sig på grund av sanktionerna mot Ryssland.
Norges protester mot Rogozins oanmälda besök bemöttes med hot och hånfulla kommentarer från rysk sida.
”Vi har kommit till Arktis för att stanna och vi ska göra det till vårt”, konstaterade Rogozin som efteråt jämfört Svalbard med ”den historiska återföreningen med Krimhalvön”.
Rysslands agerande på Svalbard är bekymrande. Klimatförändringarna har på kort tid ändrat den geopolitiska betydelsen av Arktis. Det finns överlappande territorialanspråk mellan kuststaterna, och det är än så länge inte givet vilken ekonomisk zon som hamnar under vilken stats kontroll.
Det talas ibland om ett ”kallt krig”. Visst sker det en snabb militär upprustning, framförallt från rysk sida, men regionen präglats än så länge mer av samarbete än militaristiskt revirpinkande.
Det finns inget omedelbart hot om väpnade konflikter mellan Ryssland och någon annan stat med anspråk i Arktis. Ryssland accepterar FN:s havsrättskonvention och samtliga stater runt norra Ishavet har bestämt att alla territoriella dispyter i Arktis ska lösas inom existerande internationella regelverk. Men läget kan förändras snabbt. Är relationerna respektfulla så kommer utvecklingen sannolikt att vara god även i fortsättningen. Men om de försämras, över rysk-tjetjenska elitsoldaters närvaro på Svalbard eller något annat, blir det genast svårare. Då kommer militära muskler att spela en större roll.