På tisdagskvällen brann det på Strandens förskola på Porsön. För en dryg vecka sedan stod Björkskataskolan i lågor. Ungefär samtidigt skedde skadegörelse och bilbränder i samma område.
Problemen med kriminalitet, bränder och skadegörelse i Luleåstadsdelarna Porsön och Björkskatan är ett sammansatt problem med många möjliga rötter och orsaker.
Beror oroligheterna på brist på samhällsservice och polisnärvaro? Är det skolans fel? Satsas det för lite på barn och unga? Borde det finnas fler möjligheter till jobb och praktik? vilken grad påverkar storskalig och monoton arkitektur ungdomar att utveckla och upprätthålla ett kriminellt beteende?
Åtminstone en förklaring är tillförlitlig när det gäller barn och ungas kriminalitet: Kampen för laglydnad, respekt och uppförande börjar i hemmen. Varken stat eller kommun kan ersätta föräldraskapet och från tidig ålder utrusta ungdomar med ansvarskänsla och en moralisk kompass.
När föräldrarna inte klarar av att ta ansvar för barnens uppfostran måste det offentliga – ytterst genom ordningsmakten – tydligt och med hårda tag markera mot våldsbrott, bränder och skadegörelse.
Det som pågår på Björkskatan och Porsön, och som i stora drag påminner om utvecklingen storstädernas miljonprogramsområden, är oacceptabelt och ska behandlas därefter.
Trygghet och säkerhet får inte bli en klassfråga, något för dem som har råd att flytta till ”rätt” områden.
Det ska aldrig löna sig att utmana polisen och den övriga rättsstaten. Ingen förtjänar att se sin egendom, skola eller arbetsplats förstöras av en liten grupp ligister.
Om Polisen inte klarar att garantera tryggheten, och den socialdemokratiska kommunledningen fortsättningsvis säger nej till kommunala ordningsvakter som kan patrullera i områdena, ska man inte bli förvånad om medborgarna tar saken i egna händer.
Vanliga människor som bor på Björkskatan och Porsön och försöker leva ett normalt liv ska kunna känna lugn och ro. Annars riskerar vi att det uppstår medborgargarden, som ett slags förstärkt grannsamverkan.
När privatpersoner anser sig ha rätt att bestämma skuld är steget inte långt till att också fastställa straff. Det garanterar inte trygghet och säkerhet. Tvärt om borgar det för samhällen där de värsta våldsverkarna har makten.