Liberalernas valberedning har presenterat tre potentiella efterträdare till Jan Björklund.
En av dem är relativt okänd för den bredare publiken. Riksdagsledamoten och nuvarande ekonomiskpolitiske talespersonen Johan Pehrson tog under den förra mandatperioden en paus från sin politiska karriär efter att tidigare ha varit partisekreterare och ordförande i justitieutskottet.
Det är fler som känner till Erik Ullenhag, men frågan är om någon vet vad han egentligen står för. Ullenhag har haft viktiga politiska uppdrag, men han har inte agerat som någon engagerad och modig opinionsbildare, utan snarare kommit att förkroppsliga den ängsliga folkpartismen.
En orädd och förtroendeskapande opinionsbildare är däremot Nyamko Sabuni. I rollen som integrations- och jämställdhetsminister i alliansregeringen vände hon på stenar som ingen annan ville titta under. Hon argumenterade för språktestest för svenskt medborgarskap, ville begränsa nyanlända kvinnors möjlighet att ta ut föräldrapenning och ansåg att det borde bli lättare att utvisa kriminella.
Det uppskattades inte av vänsteroppositionen, och för all del av inte heller av Centerpartiet och Maud Olofsson, som i regeringen motarbetade Sabuni och hennes idéer. Varningsropen om hedersförtryck, kvinnlig omskärelse och våldsbejakande islamism beskrevs av kritikerna som ”islamofobi” och ett sätt att spela på främlingsfientlighet för att vinna röster.
Nyamko Sabuni intog med dåtidens måttstock en ”hård” linje mot invandrare och vågade uttrycka ståndpunkter som anses helt okontroversiella i dag. Men om man hade lyssnat på henne hade Sverige kanske undvikit det totala misslyckandet med utanförskap, segregering och misstro mot samhället som följt av en kravlös integrationspolitik.
Det är positivt att Liberalerna ska genomföra ett partiledarval där det har tornat upp tre kandidater med ideologiska och sakpolitiska skillnader mellan varandra. Det talar för att processen blir mindre toppstyrd än vad den vanligtvis brukar bli när svenska partier väljer partiledare.
Johan Pehrson, Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni får nu några veckor på sig att argumentera för sin sak, bland annat vid utfrågningar i Stockholm, Göteborg, Umeå och Lund. Till den 18 juni ska Liberalernas förbund ha bestämt sig för vem de föredrar, sedan ska valberedningen säga sitt och utfärda en rekommendation till landsmötet den 28 juni.
Med ett svagt resultat i EU-valet och Januariöverenskommelsen, som slöts under stora interna protester, så växlar Jan Björklund över i en svårframkomlig politisk terräng. Efterträdaren på partiledarposten, vem det än blir, kommer att behöva en bra start.