På julafton omkom den 31-åriga tvåbarnsmamman Elin Skogqvist i en tragisk bilolycka i Luleå. Den 18-årige bilföraren som körde på henne är misstänkt för grovt vållande till annans död, grov vårdslöshet i trafik och rattfylleri.
Utredningen pågår och polisen vädjar om tips från allmänheten. Problemet är att ett par som via brev kontaktat både den avlidnes anhöriga och Norrbottens Media med detaljerade vittnesredogörelser av händelseförloppet kräver anonymitet – annars vill de inte vittna.
I Sverige råder vittnesplikt. Det betyder att den som har bevittnat ett grovt brott är skyldig att ställa sig upp och berätta om detta i domstol om åklagaren, den misstänkte eller försvaret anser att det behövs. Det är inte tillåtet med anonyma vittnen. Undantag från vittnesplikten gäller endast den som är part i målet, är nära släkting till den åtalade, är under 15 år, lider av psykisk störning eller omfattas av tystnadsplikt.
Tyvärr har det ändå blivit alldeles för vanligt att folk inte vågar vittna i domstol, särskilt vid mål som gäller gängkriminalitet och grova våldsbrott.
Känslan av att samhället gett upp, att polisen inte längre har resurser att göra sitt jobb, sprider sig. Givetvis påverkar människors uppfattning om rättsväsendets förmåga att återta initiativet från brottslingarna viljan att utsätta sig för upplevelsen att vittna i domstol.
Flera riksdagspartier anser därför att Sverige bör införa möjligheten att använda anonyma vittnen när det gäller särskilt allvarlig brottslighet. Men ju allvarligare anklagelser, desto viktigare är det att rättssäkerheten är stark.
Anonyma vittnen öppnar för falska vittnesmål och riskerar att leda in på en farlig väg. Principen att den som står åtalad för ett brott ska kunna ta del av bevisningen och bemöta den är helt central för rättstaten, och har varit så i tusentals år. För den åtalade skulle det bli oerhört svårt att ifrågasätta vittnets uppgifter och trovärdighet om vittnet vore anonymt.
Att tillåta anonyma vittnen på grund av att vittnen känner sig otrygga och ofta blir hotade av kriminella inför en rättegång är att börja i fel ände.
Staten har en skyldighet att skydda sina medborgare mot inre och yttre hot, det är den innersta kärnan i statens uppdrag. Det finns ingen möjlighet att avsäga sig denna skyldighet.
Om antalet poliser inte räcker till för att effektivt skydda de medborgare vittnar i domstolar måste vi utbilda och anställa fler poliser. Det spelar ingen roll om det krävs 5 000 eller 10 000 poliser ytterligare.
Det får kosta vad det kosta vill. Rättsväsendet måste återta initiativet från de kriminella.