Alliansen lovar att lägga ner Arbetsförmedlingen ”i dess nuvarande form”, vid en valvinst i september, och ersätta den med en ny, mindre myndighet, samtidigt som matchnings- och förmedlingsfunktionerna öppnas upp för fristående aktörer.
Att Arbetsförmedlingen misslyckats med sitt huvuduppdrag, att förmedla jobb, är uppenbart. Enligt SCB:s senaste arbetsmarknadsundersökning förmedlar myndigheten i dag endast 15 procent av jobben i Sverige. I den så kallade förtroendebarometern har Arbetsförmedlingen lägst förtroende av alla myndigheter.
Näringslivets erfarenheter av att rekrytera nya medarbetare via myndigheten är närmast katastrofala.
Enligt en undersökning från Svenskt Näringsliv har en majoritet av medlemsföretagen slutat använda Arbetsförmedlingen för extern rekrytering. Bland företagen som trots allt vänder sig till myndigheten så är 38 procent missnöjda jämfört med 16 procent som är nöjda.
Arbetsförmedlingen, med sina 14 500 anställda, är en dyr och tungrodd byråkratisk koloss som har svårt att möta dagens mångskiftande behov på arbetsmarknaden.
Men det finns anledning för en eventuell alliansregering att skynda långsamt och noga utvärdera konsekvensen av vad alliansens partiledare på DN Debatt (den 4/4) kallar ”den största reformen av den svenska Arbetsförmedlingen och dess föregångare sedan 1948”.
Den centerpartinära tankesmedjan Fores och Lars Calmfors, professor emeritus i ekonomi, konstaterar i en ny rapport att verksamheten visserligen bör liberaliseras, men varnar för konsekvenserna av en alltför drastisk omstöpning av Arbetsförmedlingen (SR 25/6):
”Det skulle kunna gå snett, alltså att man går över till privata utförare i väldigt stor utsträckning och så riggar man inte systemen riktigt bra. Då kan resultaten bli ganska dåliga,”
Det är en nyttig påminnelse om att makt är makt och att även ickesocialistiska beslutsfattare kan bli övermodiga. Systemet med assistansbolag och försöket med privata etableringslotsar 2010 blev exempelvis inte lyckade.
Genomgripande reformer för att öppna upp samhället på olika områden måste planeras och följas upp på ett noggrant sätt.