Skolfrågan bidrog självklart till att Socialdemokraterna i Luleå förlorade drygt 5.000 röster kommunalt i det senaste valet. Ett ras med hela sju mandat. Nu vill de inte riskera ett nytt liknande bakslag utan försöker driva igenom det nya förslaget om skolnedläggningar lång tid före nästa val. På tre år hoppas de förstås att väljarna ska ha glömt och att elever och föräldrar hunnit anpassa sig.
Mycket pekar dock på att skolfrågan leder till en kommunal folkomröstning i Luleå. I så fall den elfte i skolfrågor av totalt 30 i landet sedan folkinitiativet förstärktes 2011. Luleå kan bli en av få lite större kommuner med lokal omröstning förutom de om trängselskatterna i Göteborg och Stockholm. Närmast röstar man i samband med EU-valet om att göra Öland till en enda kommun och i Svedala om ett nytt fängelse.
Engagemanget i skolfrågorna är mycket starkt i Luleå. Det visar namninsamlingar och demonstrationen nyligen. Precis som på andra håll där mindre skolor hotas och olika grupper försöker rädda dem. Åtminstone så länge familjerna har barn i skolålder. Av 800 små skolor 2012 är bara 500 kvar i dag. 300 färre och protester och oro för bygderna på de flesta håll före besluten.
Men lika viktigt som att pressa fram folkomröstningar bör det vara för motståndare mot förändringar att få politiker att i god tid tala om hur stort valdeltagande som krävs för att fullmäktige ska respektera valresultatet. Det duger inte att efteråt skylla på ett för dåligt valdeltagande eller på att nej-sidan visserligen vunnit, men inte tillräckligt klart för att det ska påverka beslutet. Om majoriteten i fullmäktige tolkar resultatet som om en omröstning egentligen inte ägt rum så blir det en förlust för demokratin och ökar politikerföraktet.
Folkomröstningar är rådgivande, men respekten för demokratin bör finnas med vid tolkningar av resultaten. Skräckexemplet är folkomröstningen om högertrafikomläggningen 1955 då 83 procent röstade emot. Ändå genomfördes förändringen 1967.
Nu är så tydliga majoriteter ovanliga. I Vimmerby röstade man dock för tre år sedan om ett förslag att lägga ner skolor. 86 procent röstade emot! Och även på andra håll som i Strängnäs, Laxå, Grums och Sunne har det under senare år blivit rungande nej till nya skolorganisationer. I flera av kommunerna har valdeltagandet varit på nivåer som varit jämförbara med de svenska EU-valen. Det har blivit lättare att driva fram lokala folkomröstningar sedan 2011. Men vad hjälper det om politikerna inte blir lite mer lyhörda för resultaten?