Räddningstjänsten tillhör den absolut innersta kärnan i det offentliga uppdraget, tillsammans med sådant som försvar, polis och rättsväsende. Det är de samhällsfunktioner som inte får ge vika om det offentliga ska kunna upprätthålla medborgarnas trygghet och säkerhet.
På Luleå kommuns hemsida beskrivs Räddningstjänsten verksamhet kortfattat:
”Räddningstjänsten ska planeras och organiseras så att räddningsinsatser kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt.”
I uppdraget ingår bland annat att arbeta förbyggande för att minska antalet olyckshändelser samt att vid olycksfall begränsa skadorna på människor, egendom och miljö.
Den absolut innersta kärnan av det offentliga uppdraget lämpar sig inte för kommunala svångremmar och partipolitiska beaktanden. Man får helt enkelt bestämma sig för vilka krav man ställer på räddningstjänsten och sedan budgetera de medel som behövs.
Därmed inte sagt att räddningstjänsten omotiverat ska kunna kosta skattebetalarna hur mycket som helst. Uppdraget ska naturligtvis utföras så effektivt som möjligt. Men ska det sparas och omorganiseras kan man inte hur som helst börja hyvla i verksamheten på ett sätt som påverkar räddningstjänstens möjligheter att lösa sitt uppdrag.
Men nog känns det ibland som att det är budgeten som går före uppdraget. Som i förslaget att stänga Gammelstads brandstation redan till sommaren, två år innan den nya byggnaden i Luleå där räddningstjänst, SOS Alarm och ambulansen ska samlas, står klar.
Av kritiken från räddningstjänstens personal att döma (Kuriren 21/2) riskerar detta att innebära en otryggare situation för Luleåborna, med längre uttryckningstider, lägre personaltäthet personal på nätter och helger och en försämrad förmåga att rycka ut på exempelvis en brand och en trafikolycka samtidigt.
Räddningstjänsten i Luleå ansvarar för stora landarealer, precis som i andra kommuner i Norrbotten. Även innan stängningen av Gammelstads brandstation har blivit verklighet, är det högst tveksamt om räddningstjänstens resurser kan beskrivas som tillräckliga. Vad gäller brandkåren så är engagemanget från frivilliga deltidsbrandmän helt centralt redan i dag.
Det är oacceptabla konsekvenser som personalen beskriver. Om de ekonomiska resurserna inte räcker till för att räddningstjänsten ska kunna rycka ut fort nog på bränder, trafikolyckor och drunkningstillbud i hela kommunen så behöver räddningstjänsten mer pengar. För Luleåborna behöver verkligen inte en mindre kapabel räddningstjänst.