Av alla kriser som just nu pågår i världen kanske inte den globala skuldsättningen framstår som den mest påträngande. Men en viss oro är befogad. ”Världen drunknar i skulder”, rapporterar CNN. ”Skuldbomben” kallas det för i tidskriften Foreign Policy.
I sin prognos för världsekonomin 2020 noterar Världsbanken att världen just nu är inne i en fjärde våg av växande skulder; 2018 slogs ett nytt rekord när skulderna som andel av den globala bruttonationalprodukten motsvarade 230 procent.
Världsbanken noterar också att de tidigare tre vågorna alla slutade med finanskriser och recessioner. Den fjärde vågen liknar dem i vissa avseenden, bland annat att räntorna har varit låga eller sjunkande – men den har varit större, snabbare och bredare. Där de tre tidigare vågorna har varit regionala till sitt väsen, har den fjärde vågen varit global med särskild tyngdpunkt på tillväxtländer. Både staters och den privata sektorns skuld har vuxit.
Nu är nyckelfrågan, som Världsbanken skriver, om även denna våg kommer att sluta i en kris eller om erfarenheterna från tidigare kriser kan innebära att en hotande kris avstyrs.
Något som talar för det senare är att lågräntepolitiken ser ut att fortsätta – vilket visserligen lär innebära att skulderna fortsätter att öka.
Vad som å andra sidan förebådar något slags kris är att tillväxten är så låg, vilket för vissa länder kan göra skulderna omöjliga att hantera även med låga räntor. Tillväxten per capita väntas under 2020 ligga under det långsiktiga genomsnittet, och lägst väntas den bli i Mellanöstern och Afrika söder om Sahara.
Samtidigt som den fjärde vågen har likheter med de tidigare tre, finns nu ett stort osäkerhetsmoment i form av klimatet. Det är i sig inget nytt att skuldkriser kan utlösas av naturkatastrofer. Men i den utsträckning som klimatförändringen bidrar till fler och mer extrema väderhändelser kommer den också att påverka staters möjligheter att hantera sin skuld.
Samtidigt kommer politiken mot klimatförändring att spela en viss roll. Länder som är beroende av att exportera exempelvis olja kommer att bli energiomställningens förlorare.
Här finns onekligen en målkonflikt, som illustrerades i programmet för det årliga makthavarmötet i Davos. Ett av dess temaområden var hur man ska hantera klimatförändringens risker, ett annat hur den långvariga skuldbördan ska lyftas av och världens ekonomi förmås arbeta i en hastighet som gör att fler kan inkluderas. Länder som redan är djupt skuldsatta kommer att få svårt att finansiera de nya investeringar som krävs för att möta klimatutmaningar.
Jämfört med den oavbrutet spännande politiska utvecklingen i USA eller med alla turer kring Brexit kan världsekonomin tyckas lite grå och anonym. Men skulle den krissom Världsbanken och andra varnar för verkligen inträffa, kommer den att dominera nyheterna.