Det finns i dag en bred politisk enighet om att nedrustningen efter kalla kriget gick för långt och att försvarsförmågan behöver stärkas. Sakta har också utvecklingen börjat röra sig åt rätt håll.
Försvarsöverenskommelsen 2015 (som ingicks av S, MP, M, C och KD) innebar att försvaret – efter 25 år av nedskärningar – beviljades ett litet ekonomiskt tillskott. Strategiskt utsatta Gotland fick förra året på nytt ett regemente.
Men avtrycken har än så länge varit mycket större i den politiska debatten än i statsbudgeten.
När ÖB Micael Bydén i mars förra året presenterade Försvarsmaktens budgetunderlag varnade han för att ”förmågeökningen” kommer att avstanna före 2020 för att sedan ge efter om inte ekonomiska tillskott i storleksordningen 18 miljarder genomförs i tre steg: 3 miljarder 2019, 5 miljarder 2020 och 10 miljarder 2021. Annars tvingades myndigheten sänka ambitionerna för övningar och materiel.
Eftersom riksdagen antog Moderaternas och Kristdemokraternas budgetreservation och inte den rödgröna övergångsregeringens budgetproposition för 2019 fick ÖB till slut vad han äskat för att slippa ställa in eller skjuta upp planerade inköp och övningar för förbanden, åtminstone under det första året.
Men till en verklig förmågeökning är steget långt.
Trots att insikten spridit sig om att Sverige behöver ett försvar som skyddar landets territorium och nationella integritet, backas besluten fortfarande inte upp med tillräckliga resurser.
Det var därför symptomatiskt att arméchefen Karl Engelbrektson i en intervju med SVT Nyheter (6/1) varnade för att armén inte kommer att lyckas nå målet att det ska finnas två fungerande brigader till 2020:
”Egentligen så har vi tydliga målsättningar och vi har tydliga planer, men det är resurserna kopplat till det som vi behöver ha en tydligare långsiktighet i. Just nu så räcker inte resurserna till för att nå målsättningarna.”
Utsikterna att nå beslutet att armén till 2020 ska kunna sätta in två funktionella mekaniserade brigader mot en fiende är alltså mörka.
En ännu större utmaning blir det förstås att nå upp till målet om de tre samtränade mekaniserade brigader – Norrlandsbrigaden, Skaraborgsbrigaden och Skånebrigaden – plus en lättare infanteribrigad i Stockholm och en stridsgrupp på Gotland som försvarsberedningen uppges ha enats om ska finnas på plats senast 2025.
Det vore onekligen deprimerande om Försvarsmakten inte kan få de resurser som krävs ens för att uppfylla de beslut politikerna enats om.
I själva verket skulle försvaret behöva ett betydligt större tillskott än så.