SVENSK MISSBRUKSDEBATT kretsar i dag till stor del kring narkotika som utvinns ur opiumvallmo så som heroin, morfin och läkemedel som Subutex och Metadon. Förutom dessa diskuteras också flitigt de droger som i dagligt bruk blivit kallade internetdroger. Debatten är viktig, utifrån den fara som dessa preparat utgör. Det är dock viktigt att andra droger inte glöms bort i diskussionen.
Felaktigt uppfattas missbruket av cannabis, såväl nationellt som internationellt, som en relativt harmlös substans. Skälet till detta torde vara att cannabis inte är lätt att överdosera, såsom är fallet med heroin. Det är dessvärre olyckligt att utifrån detta faktum förespråka cannabis som en harmlös substans.
Det finns i dag belägg för att cannabis tydligt försämrar den kognitiva förmågan hos den som använder substansen (det bör dock förtydligas att en del studier inte funnit detta samband). Effekten föreligger inte enbart under själva ruset. Studier har påvisat att barn vars mor brukat cannabis under graviditeten får en genomsnittlig sänkning av intelligenskvoten med sex punkter. En person som själv använder cannabis får enligt samma studier en IQ-sänkning med åtta punkter. Detta ger sämre förutsättningar för att klara av studier, arbete och familjeliv.
Enligt nyligen utförda studier i USA kan också missbruket av cannabis kopplas till ett stort antal trafikolyckor, där även personer som inte använder substansen drabbas. Som verksamma inom psykiatrisk vård har vi dessutom behandlat inte enbart akuta psykoser på grund av missbruket utan även kroniska psykossjukdomar och svåra depressioner.
Cannabis är en vanligt använd drog och behandlingsinsatserna mot beroendet kan göras effektivare. Användningen överskuggas ofta av ytterligare missbruk som anses allvarligare. Som anställda på behandlingshem ser vi att cannabismissbrukare är underrepresenterade i rehabilitering. Det är olyckligt utifrån de konsekvenser som missbruket medför och framför allt då det i dag finns effektiv behandling mot cannabismissbruk.
Behandlingen skiljer sig inte avsevärt från rehabiliteringen vid andra missbruk. Den består av familjeterapi, som visat sig ha den absolut bästa effekten. Kombinerad med motiverande samtal har insatsen visat riktigt goda resultat. Även kognitiv beteendeterapi används med framgång.
Farmakologisk behandling har även fått en plats i behandlingen. Det har länge varit svårt att finna effektiva farmakologiska behandlingar, trots stora förhoppningar. Läkemedel som Marinol och Sativex, som är cannabisanaloger har av naturliga skäl haft effekt, men vi är tveksamma om det är rätt väg utifrån den kognitiva försämringen som beskrivits ovan.
Nyare studier från USA har dessbättre visat god effekt vid användande av NAC (N-Acetyl-Cystein) med ca 50 procent minskat återfall i cannabismissbruk. Detta är dessutom en väl studerad substans utan några allvarliga biverkningar om den ges enligt behandlingsschema.
Det finns således effektiv behandling mot ett substansberoende som i dag olyckligt nog missuppfattas som relativt harmlöst. Samhället torde ha mycket att vinna på att erbjuda även dessa personer den behandling som idag har störst vetenskapligt belägg, vilket i stor utsträckning görs vid opiatmissbruk (det vill säga substitutionsbehandling med Suboxone och Metadon). Patienter och anhöriga bör erbjudas den bästa behandlingen även vid cannabisberoende.